Vi använder ett klassiskt jämtländskt recept på älgstek, peran och sausen, rätt och slätt: Börja på våren med att plocka och torka murklor. Sätt sedan potatisen, glöm inte att kupa frampå sommaren. Skjut sedan en älg framåt hösten, släpa hem och flå den, stycka och häng köttet. Skär ut en stek av innerlåret, (och här genar vi in i receptet) bryn den och koka sedan steken i en timme med nåt krafs du hittar i skåpet, typ lök, rotfrukter, timjan och svartpeppar och annat. Kokt potatis och murkelsås till. Okej, lite lättkokta grönsaker till så blir alla nöjda. Kanske. Frågan uppstår dock om hur Skogens Konung ska lockas att en sista gång bröla av yttersta vällust - nu i våra gommar.
Tricket denna kväll blir att låta några sydfranska skönheter försöka locka fram älgens mest inställsamma sida. En sydfransk negociant vid namn Xavier har vandrat några sydfranska byar runt under 2007 och bjuder nu på tre mörkmulliga sydrhônska skönheter i rött.
Frågan är vem av dem som bäst kommer att ge älgfar en luggning i hakskägget. Kanske ger de gamle Alces en pungspark så att han lägger sig platt på tallriken? Eller kommer hornbäraren själv ge dem smisk med svansen och kanske ställa någon av dem i skamvrån? Alla vinerna är lika ungmörkt blåröda och har fått lufta behagen i två timmar.
Väl i glasen vräker 2007 Xavier Châteauneuf-du-Pape på direkt med en överväldigande och god doft av sydrhônsk 07-söt, mörkmullig frukt, mörka hallon och en liten pust tobak, trots att näsvigören inte är den bästa på sina håll runt bordet. Här döljs inget, minsann. Allt visas direkt. TF lutar glaset mot femåriga dottern, som med stor vana sniffar och förtjust utbrister ”lakrits!” En hel del fruktgodis finns där också. Den höga alkoholen känns knappt och syror, frukt och alkohol är överlag väl integrerade och i balans med varandra. Vinet är väldigt slankt, nästan lite tunt för att vara så fulladdat med frukt och alkohol. En tydlig flash av tanniner i korn 160-området överraskar lite på slutet. Men det ses bara som positivt för att lugga lite älgpäls. Eller älgstek var det kanske. Som en bra jämthund svansar den inte omkring utan ställer älgen still där den ska stå.
2007 Xavier Vacqueyras är mer blyg och knuten i doften och ger till en början inte riktigt samma pust av lakrits, men väl av de mörka, söta bären som dock gömmer sig bakom lite slöjor. Lite burdust snurrande lossar dock banden, och även denna skönhet släpper till lakrits och skogshallon och visar sitt släktskap med fröken Châteauneuf. De första sipparna ger en något mer distinkt syra och en rejälare bunt tanniner, om än av samma mjuka 160-karaktär som i föregående vin. Även denna skönhet fixar att hantera alla procenten innanför livstycket. Men den här verkar vilja lugga lite fetare saker och får därför sparra älgfar när han har ett lass murkelsås på ryggen. 
2007 Xavier Gigondas är tillbaka i samma oblyga show-off som systern från Châteauneuf-du-Pape. Kanske något ljusare i färgen, men med samma mörka, sötfruktiga skogsbär, lite tobak, grenachekirsch. I smaken är syran något mjukare än hos fröken Châteaneuf, och generellt är Xavier Gigondas än lättare och slankare vilket gör att detta nog måste ses som lillasystern. En avslutningskick av samma tanniner som hos 2007 Xavier Châteauneuf-du-Pape visar dock att även detta vin kan ge farbror Alces en match. Och älgen står nu som en vinnörd mellan två flaskor mystiskt, lockande rödpang och tar det säkra före det osäkra och flyr slutgiltigt in våra magar. Bordsjuryn avgör dock det hela till C9:ans fördel, även om 07 Xav Gig av TF utnämns som kvällens easy drinking. Summa summarum lyckades alla vinerna fånga älgens uppmärksamhet, utan att lägga ned honom på ett nesligt sätt. Inte heller lyckades älgfar skrämma någon av sydfransyskorna ut genom dörren, utan det blev på det hela taget en rätt jämn match. Efterhand kvällen led blev alla tre Xavierskorna allt mer svårurskijlbara från varandra. Någon tydlig favorit att para sig samman med hittade gamle Alces därför inte heller, utan drällde lite fram och tillbaka, här och där utan att några större pinsamheter uppstod innan alla gick hem till sitt. Och tur var väl det, there was kids around, you know…
/ MG
