Vinflighter till EU

Som jag rapporterat om tidigare så händer det att jobbet tar en utomlands. Ganska ofta till EU:s huvudstad Bryssel. Så även denna vecka. Upp tidigt som attan för att hinna med fakirflyget från ARN. (Hellre en söndagskväll därhemma än på hotell i Bryssel.) Väl framme i Bryssel visade det sig att även en jobbresa kan utgöra en plattform för vinprovning - och således ett uppslag för ett nytt blogginlägg.

Den första flighten (SK 589) bjöd inget vin. Bara frukost. Yoghurt, müsli, apelsinjuice, te, kaffe och varmt bröd med ost och pastrami. Satt bra eftersom fakirflyget inte ger något utrymme för frukost i hemmet. På sin höjd ett glas juice.

Den andra flighten bjöds vid lunchen. Är det högnivåmöte så är det, och då bjuds det på trerätterslunch med vin. Till förrätten - svärdfiskcarpaccio med honungsvinägrette och grapefrukt - bjöds 2006 Château Le Raz Sauvignon Blanc från Bergerac, som ligger i appelationslöst land en bit uppströms floden Dordogne. Samma flod som f.ö. passerar St-Emilion och andra appelationer i östra Bourdeaux. Aningen blommig doft, men dominerad av nässlor, krusbär och omogna äpplen. Rätt återhållsam syra, behaglig smak av krusbär och äpplen. Tydlig och lång mineralisk sälta i eftersmaken. Inget toppvin, men drickbart. Till varmrätten - grillad kyckling med paj på courgetter - bjöds 2006 Domaine de Mont-Auriol Merlot från Languedoc. Mjukt, aningens plommonfruktigt, gräsigt, och rätt meningslöst.

Den tredje flighten (SK 2590) bjöds på flyget hem från Bryssel och Zaventeem. Eftersom det fortfarande tycks vara vintertidtabell och mötena höll på länge fick jag ta omvägen via Kastrup. Segt. Den danska kabinpersonalen hivade dock glatt fram en kall minimiddag bestående av något slags tomatbaserad grönsaksröra och lättrökt skinka. Till det 2010 Tarapacá Varietal Cabernet Sauvignon från Maipo, Chile. Det doftar av svarta vinbär och blyerts men även plommon, kakao och kryddor. Särskilt efter att vinet nått en lite högre temperatur. Som alltid är vin på flyg iskallt. I munnen tydliga smaker av lila och röda frukter. Choklad, vanilj och kanel hittar jag också.

Efter ett kort stopp på Kastrup och en promenad tvärs över korridoren är jag dödstrött men gör mig redo för den fjärde och sista flighten. SK 1428 är också en sorts fakirflight. Kvällens uppsamlingsheat för alla som varit ute och rest i världen och nu tvingas byta sedan det stora nordiska flygbolaget slutat köra direkt till Stockholm till och från de flesta destinationer utanför Europa. Danskarna är inte att leka med i förhandlingar. Hur som helst. Ännu en minimiddag langas fram - nu av svensk kabinpersonal. Denna gång rostbiff och potatissallad - ni vet så'n där kall geggig. I glaset 2009 Mas Joséphine Côte-du-Rhône från Château Courac i västra delen av Côte-du-Rhône. Denna producent är kanske mer känd för vinet Château Courac Laudun, som uppmärksammades på olika vinbloggar för några år sedan (1, 2). Nåja, 2009 Mas Joséphine är gjort på 50 % syrah, 30 % grenache och 20 % cinsault. Det doftar av mörka bär och kryddor, trots kylan. Efter lite munarbete kommer smakerna fram tydligare. Varmfruktigt, mörkbärigt, lite kryddigt och lakrits.

Sammantaget en lång och utdragen dag. Även en utdragen vinprovning, som delvis skedde på 32 000 fots höjd. Summa summarum så bjöds det bättre viner i luften än på land.
/ FM

Kvällsfika

Mörk är vinterkvällen, barnen sover, hustrun är på vift.

Man går ut i köket.
Man öppnar kylskåpet.
Man ser en bit gorgonzola från lunchen.
Man hittar en skvätt 2005 Castelnau de Suduiraut från i helgen. Och minsann finns där inte också några pepparkakor i skafferiet.

Så slår man sig ner vid köksbordet, och i glaset en tunn, svävande doftslinga av aprikos som låter sig fångas endast med en mycket, mycket försiktig sniff.

Man är sig själv för en liten stund.

Sen läser man blogginlägg om tjugoen år gamla sauternesviner.

Man är inte riktigt sig själv längre.


Är det inte lite blekt?

  / MG

Allt är guld som glimmar

Det finns olika sätt att avsluta en god middag. Denna fredagskväll bjöd saffranspannkaka med lättvispad grädde och hjortronsylt. Fel sylt enligt en gotlänning, men helt rätt till den ädla dryck som bjöds. Vid några tillfällen har jag fingrat på men aldrig tagit fram den flaska som legat undangömd långt in i garderoben i mer än tio år – ända sedan disputationsfesten – och längst av alla flaskor i samlingen. Äldst är, eller snarare var, den också – elva år gammal redan då det stoppades undan i garderoben. Den skulle kunna ligga nio-tio år till, men inte då. Nu var det dags att smaka 1989 Château Raymond-Lafon.

Slottet Raymond-Lafon ligger granne med det betydligt mer namnkunniga (och därmed dyra) Château d’Yquem, och deras vinrankor ligger granne med Yquems – bara några meter skiljer dem åt. Raymond-Lafon ägs sedan 1972 av Pierre Meslier, som drev Yquem 1963–1989. Man har samma stränga druvurval som på Yquem (druvorna plockas en och en för hand), och samma vinifikations- och lagringsmetoder. En viktig skillnad är dock en betydligt mindre areal, och därmed mindre variation i jordmån. Men det är sammantaget mycket som talar för (det underligt nog oklassade) ”småsyskonet”.

Innehållet i flaskan och glaset är guldgult, nästan åt cognacshållet. Till och med mer intensivt i färgen än doktorsringen i rött guld. Vilken färg! Detta är något helt annat än de ljusgula nyanser som erbjuds av de betydligt yngre årgångarna av Sauternes som finns på SB (BS borträknat). Den aktuella årgången finns inte längre att tillgå, men BS erbjuder halvflaskor från 1997, 1999, 2001, 2002 och 2003 för 322 kronor.

Ur glaset stiger en underbar doft av torkade aprikoser, honung, apelsin, mandelmassa, saffran och hjorton. Smaken är fyllig och måttligt söt (faktiskt något mindre söt än man kunde vänta sig, men det faller mig definitivt på läppen). Munnen fylls av välbalanserade toner av torkade aprikoser, mango, apelsinmarmelad, mandelmassa, saffran, hjorton och honung, samt en lång eftersmak som lyfter efterrättens kombination av sötma, syra, sälta och gräddighet. Allt går i gult – guldgult!

Poäng? Easy Drinkers ger inte poäng, men Robert Parker gav vinet 91+ för evigheter sedan. Livets Goda gav 92-94 p åt 2007 Château Clos de Haut Peyraguey 1ère Cru Classé vid sin genomgång av SB:s släpp av 2007:orna från Bordeaux. Jag har druckit det vinet. Det var bra, men långt ifrån nivån hos 1989 Château Raymond-Lafon. Det säger en hel del.

/ FM

PS. Den som undrar vad som dracks till middagen finner en ledtråd här. Eftersom Easy Drinkers redan har skrivit om det vinet görs inget nytt inlägg. Jag delar i stor utsträckning TFs bedömning. DS

Tisdagssurprise - with a return to sauternes

Man ska kunna överraska varandra lite då och då även i ett långt äktenskap, sa en vis person jag känner. Och visst blir man lite överraskad när frun ställer sig och gör en ädelost-och-pepparkaks-kaka sent, sent en tisdagkväll? Den ska vila kallt i två timmar, men så länge ids vi inte vänta utan drar fram den redan efter en timme. Fram ur kylen åker också en 2008 Chateau Grillon från Sauternes för att bistå i vakan inför december.

Okej, etiketten var skadad så ni får den här oöppnade 2007:an istället.

Det mest intressanta med vinet är att flaskan stått tredjedelsfylld i kylskåpet i två veckor, men intrycken är precis som när den var nyöppnad. Men annat vore väl inte att vänta. Liksom inte heller all aprikos, honung och apelsinmarmelad som möter. Syran är fortfarande på topp och möter tillsammans med sötman ädelostens sälta bra. Är där inte också lite mandel? Efter att ha nickat till i soffan en stund av sockerchocken är det dags att en gång för alla avsluta denna flaska, nu ska den inte stå i kylen längre och släppa en sipp då och då, nu åker allt i ett:

SKÅL FÖR DECEMBER!



Ja, skål för december. Visst tror vi på tomten?

/ MG

Easy Drinkers testar takterrassen

2010 06 05

Temaprovning av vita viner på FMs takterrass

Easy Drinkers inleder sommarkvällen med lite bryggsegling och TBs medhavda sommaröl. Det ständiga guppandet, kabyssens 70-talsdofter varvat med TFs kroniska sjösjuka gör att vi (upplevs) fulla, hoppar i land och styr kosan mot lite take-away.

Restaurang Moldau har en krögare vars likheter med Seinfelds soup-nazi är uppenbar. Vi frågar ödmjukast om det är möjligt att beställa några Wienerschnitzlar med klassiska tillbehör såsom rösti, och potatissallad, och får snabbt ett grovhugget svar: Har ni förbokat? Nervösa leenden och blickar avslöjar oss men FM har redan varit i kontakt med gubben ett par dagar tidigare vilket tydligen är nyckeln till success. En kvart senare går vi lyckliga därifrån med händerna fulla av panerat, bankat kött.

Solen gassar på takterrassen även fast eftermiddagen har övergått till kväll. Undantaget de gigantiska schnitzlarna och alla glas har vi nu fyra flaskor vitt på bordet. Vi provar dem blint.

TB

2007 La Chapelle des Augustins Sancerre

100% Sauvignon Blanc

Domaine Henri Bourgeois

Sancerre, Loire, Frankrike

TF

2007 Pernand-Vergelesses Premier Cru Les Caradeaux

100% Chardonnay

Chanson Père & Fils

Pernand-Vergelesses, Côte de Beaune, Frankrike

MG

2006 Château de Fesles Chenin Sec La Chapelle

100% Chenin Blanc

Bernard Germain

Anjou, Loire, Frankrike

FM

1994 Domaine Bourillon Dorléans Vouvray Sec

100% Chenin Blanc

Domaine Bourillon Dorléans

Vouvray, Loire, Frankrike

När solen lämnar terrassen är det dags för Easy Drinkers att göra detsamma. FM bjuder in till efterfest och ett unisont JA rungar över Stockholms takåsar.

Från ingenstans kommer såväl vällagrade ostar och dito viner upp på matsalsbordet. TB tar oväntat fram en 2010 Bière Nouvelle Sur Lie, vilken läskande kompletterar FMs vickningsdrycker, nämligen 2007 Domäne Wachau Grüner Veltliner Terrassen Smaragd och 2004 Cappezana Ghiaie della Furba. Vilken helkväll!

/ TF (sekr)