Kvällsfika

Mörk är vinterkvällen, barnen sover, hustrun är på vift.

Man går ut i köket.
Man öppnar kylskåpet.
Man ser en bit gorgonzola från lunchen.
Man hittar en skvätt 2005 Castelnau de Suduiraut från i helgen. Och minsann finns där inte också några pepparkakor i skafferiet.

Så slår man sig ner vid köksbordet, och i glaset en tunn, svävande doftslinga av aprikos som låter sig fångas endast med en mycket, mycket försiktig sniff.

Man är sig själv för en liten stund.

Sen läser man blogginlägg om tjugoen år gamla sauternesviner.

Man är inte riktigt sig själv längre.


Är det inte lite blekt?

  / MG