Helgens skörd

Lördag

1997 Louis Jadot Morey-Saint-Denis får avgöra valet av rätt för kvällen. Det får bli en Boeuf Bourguignon. XXX har ett intressant recept i hans överraskande välskrivna bok Vinets magi. Och XXX har koll – på receptet i alla fall – det måste ha varit svartvinbärsgelén som fixade biffen, boeuffen. -97an visar denna gång upp tydligare toner av frukt och syra och mindre av den överväldigande svampen än senast.
- Fast visst var där till en början höstfuktig svamp och löv som molmats i mull, säger MG. Och hösten i glaset höll i sig någon timme innan frukten tog över scenen. Hur som helst, vinet var lika moget som boeuffen var välkokad.

Rewind

Väl innanför dörren plockar MG fram en aluminiumklädd blindpava med texten 10-14 grader. Vitt vin, minsann. Det blir en perfekt starter på middagen. Pop säger korken och härliga, smöriga, popcorn poppar fram. Gôtt! Fatlagrad Chardonnay från Côte de Beaune, inget snack. En ceremoniell avtäckning sker och fram träder 2007 Pillot Chassagne-Montrachet.That´s my buddy! 
- Yep! Säger MG, och tror TF tog den med ledning av flaskhalsfolien. Vitt vin från bröderna Pillot, det snävar in områdesalternativen rätt bra. (Och nu vet jag att du har (minst) en 08:a i garderoben!) I jämförelse med andra druckna FCCB/N (Fatlagrad Charrdo från Côte de Beaune/Nuits) måste detta kommunvin från C-M dock sägas vara friskt och lätt som en sommarbris. Det kanske inte står upp mot annan mat än lite lätt tilltugg i någon större grad, men som vintermiddagsaperitif eller sällskapsvin i bersån med vita molntussar på en hög, blå himmel ovan sig är det givet. Easy life - easy drinking!

Forward

MSD är tömd och det är dags att hitta något annat kul som även överraskar. En 2006 Gulfi Nerojbleo? MG blir till sig, ständigt på jakt efter nya druvupptäckter. Nero d’Avola från Sicilien – varför inte? Det här känns igen tycker vi båda. Lite sydfranskt, kanske till och med sydvästfranskt i tonen? Lakrits, massor av kryddor, intensiv attack av torkad frukt. Lite amaronelikt, fast ändå inte. MG hittar fat, men jag fattar inte hur. Hur som helst, välgjort!
- Ja, det var en helt annan Nero d`Avola än det muskelpacke jag drack i Salerno i höstas, säger MG, och minns att kyparen faktiskt var lite dragen när han absolut skulle peka ut riktningen till Sicilien över båtarna i hamnen. Lite elegantare men fortfarande kraftfullt, lite mer eget. Det finns referenser till nämnda områden utan att ändå bli som något vin från dessa. Det måste vara vulkanaska från Etna det är fråga om, kan inte tänka mig annat. Och det krävdes ju också närmast en Vulcanus från underjorden för att rå på några av de ostar TF bjöd på! 

Söndag

Julgodistillverkning och släktmiddag. En spaghettata al ragù och till det två italienare som jag spetsat in mig på. 2004 Copertino Rosso och 2007 Poliziano Vino Nobile di Montepulciano. Den senare nästan tre gånger så dyr som apuliensaren. Cantina Sociale Copertino gör sitt röda vin av druvan negroamaro till 95%. Mycket bra med skön mognad (kan jämföras med ovan nämnda MSD i detta avseende). Läder, stall och tobak – härligt! Polizianon är både yngre och försiktigare, men tar upp kampen som kvällens padrone med sin mjukt sköna körsbärslika sangiovese.

Släktens favorit? Dött lopp.

/ TF + MG