Eco Drinking

Lördag kväll och på middagsbordet en boeuf bourguignon baserad på hjort. Ekologiskt kött kräver ekologisk dryck. Och med tanke på rättens ursprung är det läge att poppa en flaska med burgundiskt ursprung. Vilken tur att jag (på inrådan av Tryffelsvinet) inhandlat ett sexpack ekobourgogne.

2008 Domaine Trapet Marsannay är ett ekologiskt, ja till och med biodynamiskt vin från Marsannay, en by i den allra nordligaste delen av Côte de Nuits, alldeles utanför Dijon. Jean och Jean-Louis Trapet och deras Domaine Trapet Père & Fils har funnits på plats sedan 1979, för att återupptäcka (och återuppväcka) vinodling och vinmakning som pågått i byn sedan 600-talet.

Vinet är klart och ljust rött, med en viss dragning åt de blå hållet i kanterna. Efter en dryg timmes luftning sniffar vi på en mycket angenäm doft av hemkokt jordgubbssylt, uppblandad med doftminnen av sommarens utflykt med kaffe och kanelbullar i blåbärsskogen. Såväl jordgubbar som blåbär gör sig påminda i munnen. De samsas nu med ännu fler bär – hallon och lingon. De senare bidrar med en frisk syrlighet, som balanseras fint av frukten och en viss kryddighet. Eftersmaken är lång och mycket elegant, med väl integrerade tanniner. Mums, det här riktigt gott, och godare lär det bli av några års lagring. Den beskedliga alkoholhalten (12,5 %) bidrar också till vinets direkta Easy Drinking-karaktär. Det här är ett vin man vill ha mer av.

Och avslutningsvis, vem var det som sa att ekologiska viner inte håller hög kvalitet? Fram för mer eco drinking!

/ FM

Pinottrippel i elfte timmen

Förra årets sista huvudrätt, anka med sauternessås och tillbehör, fick sköljas ned av tre olika typer av pinot noir-viner.

1997 Morey-Saint-Denis, känd från mötet med en burgundisk gryta för en ungefär en månad sedan, 2007 Pegasus Bay, som tidigare dykt upp som blindpava med Easy Drinkers, och nykomlingen i gänget, 2008 Camille Giroud Beaune Les Cent Vignes Premier Cru.

En ålderman, en utsocknes och en yngling.

Åldermannen från Côte de Nuits visade omgående att gammal är äldst. Åter var svampen, undervegetationen och sojan närvarande i såväl smak som doft – under hela middagen dessutom. Kanske var ankan ett bättre val till -97 MSD? Nya Zeeländaren, den glänste med sin kraftfulla frukt men fick ändå stå tillbaka för de båda Côte d’Or-vinerna. För med en minsta möjliga marginal, tog vinet från Côte de Beaune, med sin kraftfulla örtighet i doft och sköna hallontoner i smak, något oväntat hem kvällens pinotmatch. Å andra sidan hade -08 Giroud luftats under 6 timmar innan servering, vilket knappast var till vinets nackdel.

Summa summarum - tre väldigt bra viner. Ett värdigt slut på (rödvins)året!

Gott nytt år!

/ TF

I väntans tider

Fortfarande vänteläge beträffande avfärd mot BB. Nåväl, det är ju trots allt drygt en vecka kvar till beräknad nedkomst. Hela dagen ägnades därför åt julklappstillverkning med barnen. Vi hann även skaffa julgran och göra en sats chokladfudge. Allas favorit i skålen med julgodis. Vi hinner nog göra en sats till innan jul.

Efter en höst fylld av grytor och stekar med rödvin, svart trumpetsvamp och potatis i olika former önskades något lättare och friskare till söndagsmiddagen. Det blev en krämig skaldjursrisotto. Till det fick det bli en chablis. Mellanlagret i garderoben erbjuder inte så mycket annat i vitvinsväg. Får nog hämta hem lite från långlagret.

2005 Domaine Long-Depaquit Chablis Grand Cru Les Blanchots från Albert Bichot är ljusgult i färgen och har en utvecklad doft av syrliga äpplen, mineral och citrus. Det märks dock först efter en halvtimme i glaset och när temperaturen stigit lite. Det ska inte drickas direkt från kylen. I munnen balanserar frukt och syra från äpplen, apelsin och grapefrukt med tydliga mineraler. Det är ett elegant vin, men undrar om inte 08:an har mer att erbjuda. Till maten kommer det lite till korta. Hade nog varit bättre med en lite kraftigare burgund, eller varför inte Greg Brewers chardonnay från Santa Rita Hills som gav sådan mersmak för några veckor sedan.

/ FM