Ovan molnen skiner solen, del 2

Ännu ett internationellt uppdrag, ännu en flygresa, ännu en vinprovning. Denna söndageftermiddag skiner solen för fullt ovan molnen och den kallrökta laxen väntar på något att sköljas ned med. Efter att ha provat röda och vita viner har turen kommit till champagnen, närmare bestämt NV Nicolas Feuillatte Blue Label Brut, som består av 1/5 chardonnay och 2/5 vardera av pinot noir och pinot meunier.

Att detta är en annan dryck än övriga viner som serveras på SAS flygningar markeras inledningsvis av att man får dricka i riktiga glas istället för plastglas. Väl i glaset spritter det av små fina bubblor. Just idag förstärks den guldgula färgen av solljuset så att det fullkomligt strålar och man nästan blir bländad. Vid första sniffen möts man av en tydlig citrusdoft, som följs av grågröna päron, äpplen, mandel och hasselnötter. I munnen en torr och rejält syradriven men ändå balanserad skumpa med smak av grapefrukt, päron, nötter och en lång grusig/dammig mineralisk avslutning.

Det funkar utmärkt till laxen, och lika bra till den avslutande ostbiten med fikonmarmelad. Det står helt klart att den ”blå etiketten” är SAS-flygens mesta Easy Drinking. Men vem hade trott något annat än att champagne skulle ta hem Easy Drinking-titeln, särskilt när den ackompanjeras av strålande sol?

/ FM

10 000-metersklubben

Jakten på flygplansvinernas innersta väsen gick vidare igår. Denna gång på flyget mellan Stockholm och Oslo, och tillbaka. Allt avklarat på en och samma dag. Äntligen(?) en chans att testa något annat vitt flygplansvin än 2009 Villa Anitan.

Inget vin på morgonflyget, däremot på hemresan. Den norska och lite barska flygvärdinnan hivade fram en kartong med mat – bulgursallad med pepprig laxbit. Till det valde jag en kvartsflaska 2009 Réserve Speciale Chardonnay, signerad Gérard Bertrand, som nog är mer känd för viner som Château l’Hospitalet och Cigalus. Detta sydfranska vin, klassat som Vin de Pays d'Oc, har en vitgul färg och doftar inledningsvis fruktig av citron och citronblommor, följt av äpplen och päron och en aning ylle. I munnen en behaglig, torr och aningen fruktig smak, med viss mineralkänsla. Lite åt chablishållet.  

Undrar hur det står sig i jämförelse med Michel Laroches ”L” Chardonnay VdP d'Oc från samma år? Ett vin som ingick i Munskänkarnas praktiska 3-betygsprov häromsistens, och gav FV-T viss mersmak. Det torde ligga i ungefär samma prisklass, kanske lite dyrare, men det finns inte på SB eller i BS.

Det här är definitivt bättre, och mer Easy Drinking än Villa Anitan, det andra vita vin som SAS erbjuder sina resenärer.
Hursomhelst är det inte lika exklusivt som vitvinerna i affärsklass på Air Frances långdistansflygningar, något man fått pris för. Där får man bland annat Cigalus Blanc (som går loss på 299 pix per helflaska i BS).

Så avslutningsvis till frågan om flygplansvinernas innersta väsen. I senaste numret av SAS-magasinet Scanorama informerar man under rubriken The 10 000 meter wine club om att det är en ny vinsäsong på SAS-flygen. Man anger stolt att man tagit hjälp av Oz Clarke för att välja lämpliga viner. Bland de nya vinerna nämns, föga förvånande, Villa Anitan och Tarapaca Cabernet Sauvignon, som jag skrivit om här och här. Av större betydelse är dock följande skrivning:

Much of a wine's subtlety is lost at a height of 10 000 meters because the air onboard is dry and the palate needs moist air to function perfectly. So the wines onboard need to have quite a pronounced bouquet.

Pang på med frukten på en gång alltså. Och det stämmer. De två röda viner och de två vita viner jag provat på SAS är alla rätt fruktstinna i doften, även om de tappar en del efter ett tag. Men vad gör det. Flaskorna är så små att det bara är att beställa in en till.

/ FM

Mot högre höjder

Igår var det kalas. Äldsta dottern fyllde år och det var släktmiddag. Redan vid unga år sätts ribban högt och det bjöds efter uttryckliga önskemål från festföremålet på hjortstek. Denna gång preparerad som tjälknul.

Som aperitif bjöds 2007 Domaine Les Hautes Terres Crémant de Limoux Extra Brut. Gilles Azam på Domaine Les Hautes Terres i bergen nära Carcassonne har gjort ett ljusgult bubbelvin av chardonnay, chenin blanc och mauzac som ingick i Ekovinlådans vinteredition 2010. Vinet är inte så fruktigt, men mineralrikt och framförallt mycket torrt. Åh, vad jag gillar snustorrt bubbel.

Till huvudrätten två olika viner. Egentligen hade jag tänkt hålla mig till Ekovinlådans utbud, men eftersom det bara finns en flaska av varje vin i lådan, och de två rödvinsflaskor som fanns kvar var av helt olika karaktär valde jag en annan strategi. Det fick bli druvornas konung för hela slanten - 100 % Cabernet Sauvignon - dessutom höghöjdsodlade (nåja runt 500-600 m.ö.h.) år 2006 båda två - dock i olika världsdelar. 2006 Altitude 540 från Domaine Laguerre i sydfranska Roussillon öppnar med extremt tydlig doft av svarta vinbär, följt av lite tobak, choklad och ceder. I munnen ringlar vinbär, choklad och kaffe runt. Tanninerna är tydliga men mycket mjuka. 2006 Thelema Cabernet Sauvignon från Thelema Mountain Vineyards i Stellenbosch är klart annorlunda. Inga svarta vinbär i öppningen, men massor av mint och mörk choklad. Detta följs av... plåster! Sist kom bären. I munnen kommer vinbären fram tydligare, tillsammans med kakao, kaffe och för sydafrikanska viner karaktäristisk rökighet. Tanninerna är lite tydligare här.

Båda vinerna passade utmärkt till hjorten. Den lite mer eleganta framtoningen gör dock fransosen till kvällens ED. Förresten, jag undrar om inte ekovinlådan är vinterns Easy Drinking. Attans vilka viner Nik hittar åt oss.

/ FM

Från Toast de Paris till Biff Butler

Butare, Rwanda 1 oktober 2007.

På väg till Nyungwe National Park från Kigali stannar vi i universitetsstaden Butare för ett lunchbreak.

Butare är som de flesta andra städer (eller snarare byar) i Rwanda, allt annat än det vi är vana vid från Europa. Lite vilda västern med salooner längs en huvudgata skulle man kunna likna dem vid. I änden av gatan finns ett torg där tusentals invånare kränger varor eller väntar på nästa buss till huvudstaden. Vi glider i sakta mak genom staden i våra värdars vita Nissan Patrol, vilken trots sin storlek inte väcker någon särskild uppmärksamhet. Något ställe att äta på hittar vi inte förrän vi kommer till Hotel Faucon.

Tillräckligt ok för en snabb lunch tänker vi och sätter oss hungriga på deras uteservering. Vi beställer var sin Coke och Toast de Paris, vad nu det kan vara. Efter en lite för lång stund kommer servitören till slut med tallrikar fyllda med orostat bröd dränkta med pulversås (?) av burkchampinjoner och ketchup. Doften är knappt hanterbar och konsistensen är fruktansvärd. Smaken är vidrig. Med tanke på att Rwanda saknar McDs och liknande sätter vi i oss tillräckligt tills vi börjar må illa. Därefter drar vi snabbt vidare mot Cyangugu på gränsen mot Democratic Republic of Congo.

Stockholm, Sverige 22 januari 2011.

Dryga tre år senare har vi våra värdar på middag. Som en pendang till Faucons Toast de Paris hittar vi i Carl Butlers monokulörta (brun) kokbok Biff Butler.

Såsen är här något mer brun och toasten är utbytt mot kött. Vi slår på stort och ersätter biffen med oxfilé för att få maximal kontrast – trots den uppenbara visuella likheten. Doft, konsistens och smak är lyckligtvis klart bättre denna gång.

Till maten får 2008 Domaine Singla Passe Temps från Ekovinlådan Vinter battla mot en rekommendation från importören Nik själv, 2008 Domaine Lecroix-Vanel Fine Amor. Den senare är ljus och genomsiktlig med lite fällning och har dofter av bläck, jord, lakrits och blåbär. Riktigt god varm smak som är relativt alkoholstark med bra spets om än med lite för tunn kropp. Men den står inte upp mot Singlas representant. Passe Temps är har en fylligt röd, något grumlig kulör. Doften osar mörk körsbärsfrukt, stall, jord, åker, ja helt enkelt bondgård. Bra syra och mjuka sköna tanniner med ett tryck i eftersmaken. Riktiga kärnsmaker. Finns det inte lite tång också? Sa jag jord och grus? En slags ökenkänsla infinner sig från sandigheten och värmen. Den är både grövre och bättre än Fine Amor. Ungefär som att jämföra en bonde med en ballerina.

Ekovinlådan fick släppa till ytterligare två intressanta viner. Till förrätten poppades NV Crémant de Limoux Extra Brut. Ett mousserande vin, granne med de röda huvudrättsvinerna, baserat på Chardonnay, Chenin Blanc och Mauzac. Vinet är friskt med massor av spritsiga bubblor. Grapefrukt och gröna äpplen är tydliga doftmarkörer tillsammans med en gnutta sälta (!). Den är lätt men ändå smakrik. Helt klart ett intressant vin om än inte i klass med the real stuff från Champagne.

Till efterrätten serverades låddans söta vin från Coteaux du Layon (Anjou), 2007 Domaine du Pas Saint Martin Les Mille Rocs. 100% Chenin Blanc och det märks. En blöt hund samsas med honung, (över)mogna bruna päron och lite ananas. Smaken är rund och mjuk och kompletteras med lite beska i all sötma. Gott, kort och gott.

Nu väntar vi både på våren och Ekovinlådan Vår!

/ TF

Torsk på Bgn!

Det tidigare omnämnda torskblocket är åter på menyn denna onsdagskväll. För att fira starten av julledigheten blundar jag och fiskar upp något kallt ur vinkylen. Fångsten blir en enkel Ofatad Charrdo från Chablis. Halvflaska förvisso, men 2009 Labouré-Roi Le Beaunois Chablis är ju även en mycket ung, liten parvel. Nästan så späd att den borde kastas tillbaka igen, men nu blir den kvällens trofé hursomhelst. Skruvkorken är ett klart plus. Nu kan den få ett framtida liv som emergency bottle – vilken reinkarnation!

Piggelin, galiamelon, mineraler och lite beurre passerar i turordning när jag sniffar igång. Men bara lite, lite beurre. Inte på nivå med Bonterra utan lite mer Easy Listening, fast på franska. Lite Mireille Mathieu, skir och bräcklig, Sur le pont d’Avignon.

Smaken följer doften och är lätt, lätt. Torskblocket krossar följdaktligt allt motstånd och lille Beaunois får snällt simma iväg. Au revoir min lille vän, eller kanske snarare adieu…

Torskmatch(ning)en:

Bordeaux – Bourgogne 1-0 (självmål)

/ TF

Short Report on Smör Inc.

Till oj-vad-ungarna-är-hungriga-är-det-inte-snart-middag vankas ugnsstekt lax m.tbh utan att någon dryck står på bordet, och insikten att här finns ingen tid för någon luftning går som en ilning efter ryggraden. En snabb vända ner i källaren efter något som lämpar sig för såväl pop’n’pour som mat och sällskap resulterar i en källarkall 2007 Bonterra Chardonnay (på SB finns nu 2008:an). Bonterra - den amerikanske vinproducenten Fetzers ekologiska serie. Upp igen, korken ur, och en svagt gul vätska får porla ned i karaffen.

En snabb sniff medan jag försöker hålla treåringen kvar på plats på sin stol ger ett första intryck av fräsch fruktighet och en ton av äpple mer än citrus, men framförallt av rostade fat. Vinet är ännu rätt kallt, men håller trots det en bra syra och med en behaglig fyllighet. Faten är framträdande i eftersmaken, kanske lite för mycket för min smak men inte så det tar över. Jahapp, detta funkar, tänker jag. Rensar gommen bra och känns friskt och fräscht. Oj, vad gott säger hustrun och det är ju bra för då kan man kanske berätta att det ligger några till nere i källaren.

Så inträder till sist lugnet vid bordet och vinet kan ägnas ett mer koncentrerat intresse. Nu har det hunnit bli lite varmare också, och i både doft och smak börjar det alltmer påminna om…smör?! En smörig ton börjar lyfta ur glaset, och ut kliver efter ett tag en leende figur och börjar sjunga en smäktande smörsångarballad. 



And now, folks, time for my personal favorite "Bonterra Chardonnay"



I smaken fyller det ut kostymen ett snäpp till. De rostade ektonerna finns kvar men är inte lika påträngande. Inte oangenämt, utan mer en ren definition av en fyllig, smörig chardonnay från nya världen. Rätt gott faktiskt. Vilken karaktär det fick när det blev än varmare vet jag inte, för när jag tassade tillbaka till bordet efter att ha gjort ungarna klara för natten var det märkligt tomt i karaffen. Tomten? Äh, lika bra att gå och lägga sig. Kl. 21.00 en lördagskväll.

2007 Bonterra Chardonnay

På måndagskvällssvängen - andra refrängen.
Se på tusan - låg det inte en flaskskvätt undanstoppad med korken i, längst in nere i kylskåpet! Vad man kan belönas för att man böjer sig ned ibland. Denna måndagskväll har skvätten alltså fått två dygns luft bakom kork, och en kylskåpskall sniffosipp ger intryck av…päronsaft? Är det för att jag har läst om ”mogna päron” på såväl flaska som producenthemsida, eller…? Visst blir man påverkad av sådant? (Sensmoral: läs aldrig vinbloggar eller annat före ni har testat själva, läs bara vinknasblogginlägg som det här.) Nej, balansen är bättre nu, smörtonerna i doft och smak är klart mer i bakgrunden, liksom den rostade eken. Smörsångaren har tydligen tappat rösten och fått päronröv efter en stunds kylig vila i lättkorkat glas.

Det är inte oangenämt nu heller, men denna rätt billiga FCUS(E) (Fatlagrad Charrdo från USA (Ekologisk)) drar helt klart mer mot äpplen och päron än citrus. Ett fylligt, matorienterat FC-alternativ till fyllig vit citrus-bourgogne (vars kurva alltid börjar på +100) om man (tillfälligt) skulle ledsna på det (och det gör man ju inte men man kan ju variera sig lite ändå). Jag misstänker att det kan bli kvalmig päronsaft av det här och låter ett glas stå framme några timmar för att bli rumsvarmt. Men ännu efter två timmar håller det stilen med fruktighet, nu avrundade och mjuka syror och rostade fat och måste sägas ge big bang for the buck. Och, tja, visst är det easy drinking…speciellt kylskåpskallt en måndagskväll.

/ MG

Helgens skörd

Lördag

1997 Louis Jadot Morey-Saint-Denis får avgöra valet av rätt för kvällen. Det får bli en Boeuf Bourguignon. XXX har ett intressant recept i hans överraskande välskrivna bok Vinets magi. Och XXX har koll – på receptet i alla fall – det måste ha varit svartvinbärsgelén som fixade biffen, boeuffen. -97an visar denna gång upp tydligare toner av frukt och syra och mindre av den överväldigande svampen än senast.
- Fast visst var där till en början höstfuktig svamp och löv som molmats i mull, säger MG. Och hösten i glaset höll i sig någon timme innan frukten tog över scenen. Hur som helst, vinet var lika moget som boeuffen var välkokad.

Rewind

Väl innanför dörren plockar MG fram en aluminiumklädd blindpava med texten 10-14 grader. Vitt vin, minsann. Det blir en perfekt starter på middagen. Pop säger korken och härliga, smöriga, popcorn poppar fram. Gôtt! Fatlagrad Chardonnay från Côte de Beaune, inget snack. En ceremoniell avtäckning sker och fram träder 2007 Pillot Chassagne-Montrachet.That´s my buddy! 
- Yep! Säger MG, och tror TF tog den med ledning av flaskhalsfolien. Vitt vin från bröderna Pillot, det snävar in områdesalternativen rätt bra. (Och nu vet jag att du har (minst) en 08:a i garderoben!) I jämförelse med andra druckna FCCB/N (Fatlagrad Charrdo från Côte de Beaune/Nuits) måste detta kommunvin från C-M dock sägas vara friskt och lätt som en sommarbris. Det kanske inte står upp mot annan mat än lite lätt tilltugg i någon större grad, men som vintermiddagsaperitif eller sällskapsvin i bersån med vita molntussar på en hög, blå himmel ovan sig är det givet. Easy life - easy drinking!

Forward

MSD är tömd och det är dags att hitta något annat kul som även överraskar. En 2006 Gulfi Nerojbleo? MG blir till sig, ständigt på jakt efter nya druvupptäckter. Nero d’Avola från Sicilien – varför inte? Det här känns igen tycker vi båda. Lite sydfranskt, kanske till och med sydvästfranskt i tonen? Lakrits, massor av kryddor, intensiv attack av torkad frukt. Lite amaronelikt, fast ändå inte. MG hittar fat, men jag fattar inte hur. Hur som helst, välgjort!
- Ja, det var en helt annan Nero d`Avola än det muskelpacke jag drack i Salerno i höstas, säger MG, och minns att kyparen faktiskt var lite dragen när han absolut skulle peka ut riktningen till Sicilien över båtarna i hamnen. Lite elegantare men fortfarande kraftfullt, lite mer eget. Det finns referenser till nämnda områden utan att ändå bli som något vin från dessa. Det måste vara vulkanaska från Etna det är fråga om, kan inte tänka mig annat. Och det krävdes ju också närmast en Vulcanus från underjorden för att rå på några av de ostar TF bjöd på! 

Söndag

Julgodistillverkning och släktmiddag. En spaghettata al ragù och till det två italienare som jag spetsat in mig på. 2004 Copertino Rosso och 2007 Poliziano Vino Nobile di Montepulciano. Den senare nästan tre gånger så dyr som apuliensaren. Cantina Sociale Copertino gör sitt röda vin av druvan negroamaro till 95%. Mycket bra med skön mognad (kan jämföras med ovan nämnda MSD i detta avseende). Läder, stall och tobak – härligt! Polizianon är både yngre och försiktigare, men tar upp kampen som kvällens padrone med sin mjukt sköna körsbärslika sangiovese.

Släktens favorit? Dött lopp.

/ TF + MG

I väntans tider

Fortfarande vänteläge beträffande avfärd mot BB. Nåväl, det är ju trots allt drygt en vecka kvar till beräknad nedkomst. Hela dagen ägnades därför åt julklappstillverkning med barnen. Vi hann även skaffa julgran och göra en sats chokladfudge. Allas favorit i skålen med julgodis. Vi hinner nog göra en sats till innan jul.

Efter en höst fylld av grytor och stekar med rödvin, svart trumpetsvamp och potatis i olika former önskades något lättare och friskare till söndagsmiddagen. Det blev en krämig skaldjursrisotto. Till det fick det bli en chablis. Mellanlagret i garderoben erbjuder inte så mycket annat i vitvinsväg. Får nog hämta hem lite från långlagret.

2005 Domaine Long-Depaquit Chablis Grand Cru Les Blanchots från Albert Bichot är ljusgult i färgen och har en utvecklad doft av syrliga äpplen, mineral och citrus. Det märks dock först efter en halvtimme i glaset och när temperaturen stigit lite. Det ska inte drickas direkt från kylen. I munnen balanserar frukt och syra från äpplen, apelsin och grapefrukt med tydliga mineraler. Det är ett elegant vin, men undrar om inte 08:an har mer att erbjuda. Till maten kommer det lite till korta. Hade nog varit bättre med en lite kraftigare burgund, eller varför inte Greg Brewers chardonnay från Santa Rita Hills som gav sådan mersmak för några veckor sedan.

/ FM

Cali revisited

Sidewaysprovningen häromsistens hade en slagsida åt en viss Greg Brewer. Både under egen etikett och dold (nåja) bakom Chad Melvilles etikett. Om mannen kan göra fantastiskt vin av pinot noir kanske han kan göra detsamma av chardonnay?

Efter att med våld ha lyckats forcerat den guldfärgade lackförseglingen och poppat flaskan vet jag direkt att svaret är ja! Vinet är kryddigt med doft och smak av syrliga äpplen, gula plommon, grapefrukt, valnöt och tydlig mineralton. En snabb skymt av Bassett’s vingummin och något som påminner om när man rör ned avorioriset i den smörsmälta löken då kocken lagar risotto milanese. Till och med något svampaktigt som får en att tänka på en mogen burgundisk pinot noir. Lång härlig eftersmak med perfekt syra.

2008 Brewer-Clifton Santa Rita Hills Chardonnay

Ja, mannen kan. Det här är mycket bra, men omisskännligt amerikanskt. Lite mer av allt. Balanserat om än inte lika finstämt som en fransos. C ya.

/ FM

Easy Drinkers testar takterrassen

2010 06 05

Temaprovning av vita viner på FMs takterrass

Easy Drinkers inleder sommarkvällen med lite bryggsegling och TBs medhavda sommaröl. Det ständiga guppandet, kabyssens 70-talsdofter varvat med TFs kroniska sjösjuka gör att vi (upplevs) fulla, hoppar i land och styr kosan mot lite take-away.

Restaurang Moldau har en krögare vars likheter med Seinfelds soup-nazi är uppenbar. Vi frågar ödmjukast om det är möjligt att beställa några Wienerschnitzlar med klassiska tillbehör såsom rösti, och potatissallad, och får snabbt ett grovhugget svar: Har ni förbokat? Nervösa leenden och blickar avslöjar oss men FM har redan varit i kontakt med gubben ett par dagar tidigare vilket tydligen är nyckeln till success. En kvart senare går vi lyckliga därifrån med händerna fulla av panerat, bankat kött.

Solen gassar på takterrassen även fast eftermiddagen har övergått till kväll. Undantaget de gigantiska schnitzlarna och alla glas har vi nu fyra flaskor vitt på bordet. Vi provar dem blint.

TB

2007 La Chapelle des Augustins Sancerre

100% Sauvignon Blanc

Domaine Henri Bourgeois

Sancerre, Loire, Frankrike

TF

2007 Pernand-Vergelesses Premier Cru Les Caradeaux

100% Chardonnay

Chanson Père & Fils

Pernand-Vergelesses, Côte de Beaune, Frankrike

MG

2006 Château de Fesles Chenin Sec La Chapelle

100% Chenin Blanc

Bernard Germain

Anjou, Loire, Frankrike

FM

1994 Domaine Bourillon Dorléans Vouvray Sec

100% Chenin Blanc

Domaine Bourillon Dorléans

Vouvray, Loire, Frankrike

När solen lämnar terrassen är det dags för Easy Drinkers att göra detsamma. FM bjuder in till efterfest och ett unisont JA rungar över Stockholms takåsar.

Från ingenstans kommer såväl vällagrade ostar och dito viner upp på matsalsbordet. TB tar oväntat fram en 2010 Bière Nouvelle Sur Lie, vilken läskande kompletterar FMs vickningsdrycker, nämligen 2007 Domäne Wachau Grüner Veltliner Terrassen Smaragd och 2004 Cappezana Ghiaie della Furba. Vilken helkväll!

/ TF (sekr)