Tisdagssurprise - with a return to sauternes

Man ska kunna överraska varandra lite då och då även i ett långt äktenskap, sa en vis person jag känner. Och visst blir man lite överraskad när frun ställer sig och gör en ädelost-och-pepparkaks-kaka sent, sent en tisdagkväll? Den ska vila kallt i två timmar, men så länge ids vi inte vänta utan drar fram den redan efter en timme. Fram ur kylen åker också en 2008 Chateau Grillon från Sauternes för att bistå i vakan inför december.

Okej, etiketten var skadad så ni får den här oöppnade 2007:an istället.

Det mest intressanta med vinet är att flaskan stått tredjedelsfylld i kylskåpet i två veckor, men intrycken är precis som när den var nyöppnad. Men annat vore väl inte att vänta. Liksom inte heller all aprikos, honung och apelsinmarmelad som möter. Syran är fortfarande på topp och möter tillsammans med sötman ädelostens sälta bra. Är där inte också lite mandel? Efter att ha nickat till i soffan en stund av sockerchocken är det dags att en gång för alla avsluta denna flaska, nu ska den inte stå i kylen längre och släppa en sipp då och då, nu åker allt i ett:

SKÅL FÖR DECEMBER!



Ja, skål för december. Visst tror vi på tomten?

/ MG

Tunnel till älgen

Det är inte bara jag och V som tycker om älg. Det är ett förträffligt djur, inte minst att koka i rödvin under flera timmar. Men vad dricker man till detta? Jo, något av syrah. Kanske en Côte Rotie, eller en Cornas. En älskare av franska viner skrev om ett av de bästa exemplar av den förra "ingen tunnel här...". Jag har inte poppat någon 2006 Château d'Ampuis än, så jag kan inte avgöra om omdömena stämmer, men det bådar gott. Intressant nog är tunnel en del av namnet i det vin som står precis ovanför i min vinlista: 2006 Domaine du Tunnel från Cornas, signerad Stéphane Robert. 

Vinet är kompakt mörkrött i färgen, nästan lila. Kraftig och komplex men ändå elegant doft av peppar, rök, körsbär, björnbär och lite anis. Smaken åt samma håll, men även örtkryddig och härligt chokladig. Långa balanserade tanniner och underbar syra. Vinet vinner på lång luftning. Uppemot fyra timmar i karaffen. Det passade utmärkt till den rödvinskokta älgen med rotfrukter och svart trumpetsvamp med potatis till. Men den andra flaskan får vila några år till.

/ FM

Cali revisited

Sidewaysprovningen häromsistens hade en slagsida åt en viss Greg Brewer. Både under egen etikett och dold (nåja) bakom Chad Melvilles etikett. Om mannen kan göra fantastiskt vin av pinot noir kanske han kan göra detsamma av chardonnay?

Efter att med våld ha lyckats forcerat den guldfärgade lackförseglingen och poppat flaskan vet jag direkt att svaret är ja! Vinet är kryddigt med doft och smak av syrliga äpplen, gula plommon, grapefrukt, valnöt och tydlig mineralton. En snabb skymt av Bassett’s vingummin och något som påminner om när man rör ned avorioriset i den smörsmälta löken då kocken lagar risotto milanese. Till och med något svampaktigt som får en att tänka på en mogen burgundisk pinot noir. Lång härlig eftersmak med perfekt syra.

2008 Brewer-Clifton Santa Rita Hills Chardonnay

Ja, mannen kan. Det här är mycket bra, men omisskännligt amerikanskt. Lite mer av allt. Balanserat om än inte lika finstämt som en fransos. C ya.

/ FM

Neddragna gardiner hos markisen, men ett litet ljus i mörkret

Ibland tar jobbet en till andra länder. Senast till det södra grannlandet Danmark. Julskyltning och dejlige tilbud i butikerna kan locka i den köpenhamnska novembersnålblåsten. På Magasin, det stora varuhuset vid Kongens Nytorv, hade de bunkrat upp med fransk och italiensk druvjuice bland alla delikatesser. Efter en rundvandring bestämde jag mig för en improviserad Piemonteprovning regisserad Barolos egen markis – Marchesi di Barolo. Mest för att de stod där framför näsan. Tre druvor från två appellationer.

Den första flaskan innehåller en mörk, klar purpurröd dryck som vid en första sniff chockar med brödjäst. Denna överraskning försvinner snabbt och det börjar dofta mycket bättre. Röda bär (körsbär, vinbär, till och med jordgubbe) och efterhand lite bittermandel. De röda bären hänger kvar i munnen. Efter några timmar i glaset träder lite gröna toner fram. Långa, tydliga men extremt sidenaktiga tanniner (vi snackar kornstorlek 320 på sin höjd) dröjer kvar och avslutas med en rejäl syra. Ett mycket lättdrucket vin med karaktär. Passade utmärkt till lammfärsbiffarna med fetaost. Riktigt bra för priset (99,50 DKK). Ska bli intressant att pröva de andra flaskorna.

2008 Marchesi di Barolo Dolcetto d’Alba

Om den första flaskan gav mersmak och lovade gott inför fortsättningen måste jag erkänna att det blev platt fall. Den första sniffen på den andra flaskan gav återigen en överraskning. Oj, vem f-n har tappat vaniljsocker i fatet? Luftning gör susen för att förinta vaniljdoften – tack och lov – och fram träder plommon, lavendel och körsbär. Det tar sig tror man, men se det gör det inte. Väl i munnen känns en mycket lätt grön ton, men det finns inte mycket frukt kvar. Lite tanniner, lite syra, men inget mer. Går nog att dryga ut glöggen med så här i adventstider. Klok av eftertanke borde man nog ha varnats av priset (99,50 DKK).

2007 Marchesi di Barolo Barbera d’Alba

Sist ut något som skulle kunna gå få upp mungiporna igen. Kanske en aning tidigt, men jag måste ju fullborda testet. Klart rubinröd dryck. Fjäderlätt doft av mörk frukt, stall och tobak. Mycket smakrikt, hög syra och tydliga tanniner (kornstorlek 80). Nu snackar vi rustik nebbiolo. Efter någon timme har dock mycket av frukten försvunnit. Ska det verkligen gå så fort, när vinet egentligen är ungt? Dricker jag verkligen samma vin som Wine Spectators gav 91 p förra sommaren? Var det fel på min flaska, eller försöker man prångla ut en sämre laddning på den danska marknaden så här inför jul? Priset är ju sänkt ganska rejält. 179 DKK istället för normala 249 DKK. Vinet får stå en stund och invänta maten. På egen hand klarar det sig inte, men till en krämig risotto milanese kommer det bättre till sin rätt. Fast jag hade hellre druckit en bra barolo.

2005 Marchesi di Barolo Barolo Antiche Cantine

Sammanfattningsvis så vann dolcetton en promenadseger. Vem hade trott det?

Men ser man på. En liten provskätt två dygn senare och några grader kallare har såväl doft som smak förändrats i Barberan. En mer örtig doft och framförallt en mycket tydligare bärfruktighet. Några pinnhål upp, men ändå långt från de bättre Barberorna. Bäst att nämna att Barolon inte förbättrats ett dugg. Tvärtom. Det var surt sandpapper i flytande form. Skärpning Markisen!

/ FM

Higher Priority for Priorat

Lördag. Efter en skridsko- och utedag i novembersnöblåsten står en burgundisk gryta och puttrar på spisen. Sen står man och gräver av gammal vana i Norra Rhône-högen efter något drickbart. Men blicken faller på en flaska i Priorat-högen. Minsann! Den hade jag glömt, den blir det.

En första sniffosipp innan karafferingen får tankarna att fara iväg till en bandolsk Chateau Vannières 2006 som dracks för två veckor sedan. Likheten är så överväldigande att jag måste fråga mig själv: drog jag korken ur fel flaska?

Men icke, Scala Dei Prior Crianza 2006 är en minst sagt mörkfruktig uppenbarelse som nypoppad, i doft, smak och mitt tycke påminner inte så lite om Mourvèdre från Bandol. Tanninerna ligger dock mer åt 180-200-hållet om inte finare. Ingen bandolslipning av tänderna alltså.

Fortsatt sippande röjer att detta är en elegant, välputsad, välkammad, väluppfostrad skapelse där inga detaljer slarvats över. Allt hänger ihop i en elegant helhet. Som en dandy klar för another day´s leisure. Lite lätt morgonsur kanske, innan en stund i friska luften gjort sitt.



Fräs i syrorna friskar upp till maten, men middagen blir ändå småbarnskaos. Någon större personlighet visar det heller inte upp, och syrorna kanske är i lite friskaste taget för att motivera en helkväll efter käket. Rädda vad som räddas kan, tänker jag, och karaffskvätten åker ner i en Emergency Bottle.

Nödläge uppstår på kvällen nästa dag när brasan tänds och en bit ost åker fram efter både middag och dagens premiärtur på längdlaggen. Nu har vinet ändrat karaktär till det bättre och dandyn presenterar sig som en rätt underhållande person med en poäng i varje kommentar. Elegansen och mörkfruktigheten finns kvar, men doften bjuder mer djup och syrorna har rundats av något. Men helt på egen hand klarar det sig inte denna kväll, och en bit Gruyère blir en bra parhäst i draget. För dragen kan man bli; 14,5% gör sitt till för eldigheten.

Så, ett dygns luft är att rekommendera, lads! Det blir nog också fler från Priorat. Och om jag inte minns fel var det fler som fick med sig Scala Dei från SB. How waz yourz?


/ MG

"Float like a butterfly...

...sting like a bee!"

Så vill jag att en bra Barolo ska agera.
Elegant, men med kraft. Precis som The Greatest själv.

OK. Sekonderna lämnar ringen.
Redan från början visar 2003 Roagna Barolo La Rocca e la Pira upp för lite av både fjärilsflyt och bistick för att jag ska känna mig orolig för en uppercut eller en högerrallare. Jabbar förvisso riktigt bra, men inte tillräckligt för en teknisk knock-out. Trots detta har jag tillräcklig respekt för Roagna. Dels för samma årgångs Pajé, dels för mottot Roagna non cambia. Det blir helt klart fler ronder framöver med Roagna, inget snack om det!

Dag 2.

Vinet luftades visserligen i karaff ett par timmar under gårdagen innan den hamnade i glaset men det var tydligen inte tillräckligt. Så halva innehållet fick snällt vänta ett dygn till. Resultatet blev bättre, men inte tillräckligt. Lite som Paolo Roberto vs Armand Krajnc kanske. Inte helt intressant och inte någon titelmatch i tungvikt direkt. Men, egentligen är det ju som att titta på ungdomsboxning – vinet öppnas ju 15 år för tidigt. Kanske ändå ska lägga ett par i källaren och glömma bort. Eller inte.

Slutligen några tasting notes:

Vallastuga, nagellack och återvinningscentral (containern med all lacknafta och gammal målarfärg).

Syran dominerar över tanninerna.
Önskar det hade varit tvärt om.

 / TF

Sehr gut von Leitz Weingut

We're charging our battery
And now we're full of energy
We are the robots
we are programmed just to do
anything you want us to

We are the robots

2009 Leitz Rüdesheimer Berg Rottland Riesling Trocken är precis som en av mina favoritlåtar.

Oklanderlig och bra. Tysk precision helt enkelt. Likt en robot utför den sina uppgifter fylld av energi, precis som jag vill att den ska göra. Träffar rätt och passar rätt till skagenröra med bakad potatis när många gäster kommer på besök.

Förväntningarna är nu höga inför nästa påseende. Kanske om ett par år - när Kraftwerk släpper nästa album?

/ TF

Bourdeaux i Bolgheri

En så kallad "super-toscanare" från Allegrinis utflykt i Bolgheri (Poggio al Tesero) återfanns högt upp på många vinskribenters listor inför SB:s novembersläpp. Det fanns fler, och sannolikt bättre dito i decembersläppet också, däribland själva upphovet till begreppet - Ornellaia. Årgång 2007 av denna förmodade succé ska Easy Drinkers testa i vår - i ett tvåstegs "Battle of the Bottles". Denna kväll var det en 2007 Sondraia som fick släppa till och förgylla vildsvinssteken.

Vinet är mörkt rubinrött men drar lite åt orange i kanten. Doften är intensiv och elegant på samma gång. Tobaksblad, svarta vinbär, mörka körsbär, dill, grus, grafit och bläck. I munnen smakar det varmt av mörka bär, smörkola, mintchoklad, sten och lite bränt ekfat. Vinet är otroligt mjukt med sidenlena men ändå tydliga tanniner och en härligt lång eftersmak. Inte helt olikt 2004 Ghiaie della Furba från Tenuta di Capezzana - ett vin från majsläppet som Easy Drinkers till stor förtjusning fick som bonusvin vid den vita blindprovningen på min takterrass.

/ FM