Slottet Raymond-Lafon ligger granne med det betydligt mer namnkunniga (och därmed dyra) Château d’Yquem, och deras vinrankor ligger granne med Yquems – bara några meter skiljer dem åt. Raymond-Lafon ägs sedan 1972 av Pierre Meslier, som drev Yquem 1963–1989. Man har samma stränga druvurval som på Yquem (druvorna plockas en och en för hand), och samma vinifikations- och lagringsmetoder. En viktig skillnad är dock en betydligt mindre areal, och därmed mindre variation i jordmån. Men det är sammantaget mycket som talar för (det underligt nog oklassade) ”småsyskonet”.
Innehållet i flaskan och glaset är guldgult, nästan åt cognacshållet. Till och med mer intensivt i färgen än doktorsringen i rött guld. Vilken färg! Detta är något helt annat än de ljusgula nyanser som erbjuds av de betydligt yngre årgångarna av Sauternes som finns på SB (BS borträknat). Den aktuella årgången finns inte längre att tillgå, men BS erbjuder halvflaskor från 1997, 1999, 2001, 2002 och 2003 för 322 kronor.
Ur glaset stiger en underbar doft av torkade aprikoser, honung, apelsin, mandelmassa, saffran och hjorton. Smaken är fyllig och måttligt söt (faktiskt något mindre söt än man kunde vänta sig, men det faller mig definitivt på läppen). Munnen fylls av välbalanserade toner av torkade aprikoser, mango, apelsinmarmelad, mandelmassa, saffran, hjorton och honung, samt en lång eftersmak som lyfter efterrättens kombination av sötma, syra, sälta och gräddighet. Allt går i gult – guldgult!
Poäng? Easy Drinkers ger inte poäng, men Robert Parker gav vinet 91+ för evigheter sedan. Livets Goda gav 92-94 p åt 2007 Château Clos de Haut Peyraguey 1ère Cru Classé vid sin genomgång av SB:s släpp av 2007:orna från Bordeaux. Jag har druckit det vinet. Det var bra, men långt ifrån nivån hos 1989 Château Raymond-Lafon. Det säger en hel del.
/ FM
PS. Den som undrar vad som dracks till middagen finner en ledtråd här. Eftersom Easy Drinkers redan har skrivit om det vinet görs inget nytt inlägg. Jag delar i stor utsträckning TFs bedömning. DS
