En första sniffosipp innan karafferingen får tankarna att fara iväg till en bandolsk Chateau Vannières 2006 som dracks för två veckor sedan. Likheten är så överväldigande att jag måste fråga mig själv: drog jag korken ur fel flaska?
Men icke, Scala Dei Prior Crianza 2006 är en minst sagt mörkfruktig uppenbarelse som nypoppad, i doft, smak och mitt tycke påminner inte så lite om Mourvèdre från Bandol. Tanninerna ligger dock mer åt 180-200-hållet om inte finare. Ingen bandolslipning av tänderna alltså.
Fräs i syrorna friskar upp till maten, men middagen blir ändå småbarnskaos. Någon större personlighet visar det heller inte upp, och syrorna kanske är i lite friskaste taget för att motivera en helkväll efter käket. Rädda vad som räddas kan, tänker jag, och karaffskvätten åker ner i en Emergency Bottle.
Nödläge uppstår på kvällen nästa dag när brasan tänds och en bit ost åker fram efter både middag och dagens premiärtur på längdlaggen. Nu har vinet ändrat karaktär till det bättre och dandyn presenterar sig som en rätt underhållande person med en poäng i varje kommentar. Elegansen och mörkfruktigheten finns kvar, men doften bjuder mer djup och syrorna har rundats av något. Men helt på egen hand klarar det sig inte denna kväll, och en bit Gruyère blir en bra parhäst i draget. För dragen kan man bli; 14,5% gör sitt till för eldigheten.
/ MG
