Ett västkustskt Orginal

Hockeyfrilla. Pudelrockman. Det tycks hänga på håret om man ska lyckas som vinmakare på den amerikanska västkusten. Den f.d. rockbandsmanagern Charles Smith följer med sin småkrulliga hårman i de oborstade spåren efter Jim Clendenen och hans Au Bon Climat på resan mot förfining av och succé med amerikanskt ”franskt” vin av Rhône/Saône-snitt. Båda två har av Food & Wine Magazine utsetts till Winemaker of the Year. Medan Jim fick sin utmärkelse först efter nästan 20 års idogt arbete i Santa Barbara County i Kalifornien, dröjde det bara tio år från det att Charles startade sin verksamhet i Walla Walla Valley AVA, Washington State, till dess han fick sin utmärkelse. Mest känd är han kanske för sina syrahviner från K Vintners, vilka anses vara bland de bästa från USA, men sedan 2004 driver han även The Magnificent Wine Co., vars viner görs på druvor från Columbia Valley AVA, och har rykte om sig att vara en av USA:s coolaste nya vinproducenter. ”Ha ha, ännu en marknadsföringsgimmick från excentriska och entreprenörsskolade amerikaner” tänker den skeptiska. Men, MWC har onekligen en tydlig och cool estetik i sin grafiska linje.

Vinerna presenteras under två huvudlinjer: The Standards och The Originals, varav den senare är topplinjen med såväl vita som röda endruveviner (av Syrah, Merlot, Cabernet Sauvignon, Pinot Noir och Riesling). Den förstnämnda omfattar röda och vita viner under etiketterna House Wine, Table Wine och Steak/Fish House, .

Undrar om vinerna smakar lika bra som de ser ut att göra? För att få svar på frågan fick en flaska 2007 The Originals Pinot Noir släppa till och ackompanjera lördagens middag, som till barnens glädje bjöd på vildsvin med potatis- och jordärtskockspuré. En snabb sniff när korken dragits ur flaskan antyder att vinet inte behöver karafferas. Det doftar härligt av örter och nykokt jordgubbssylt. I glasen hälls ett ljust tegelrött vin. Doften av örter och jordgubbar utvecklas och följs av svettigt läder och framförallt pepprig svamp. Även i munnen är närvaron av bär och skog påtaglig. Men nu anas även lite choklad och ek, samt tyvärr en lite för framträdande alkoholstyrka som inte faller mig på läppen. Vinet är i övrigt balanserat och mycket mjukt. Det känns som om vinet nått full mognad. På det hela taget ett bra vin, även om jag tror att jag föredrar de kaliforniska varianterna av bourgognevin (om de kommer från USA).

/ FM

Ovan molnen skiner solen, del 2

Ännu ett internationellt uppdrag, ännu en flygresa, ännu en vinprovning. Denna söndageftermiddag skiner solen för fullt ovan molnen och den kallrökta laxen väntar på något att sköljas ned med. Efter att ha provat röda och vita viner har turen kommit till champagnen, närmare bestämt NV Nicolas Feuillatte Blue Label Brut, som består av 1/5 chardonnay och 2/5 vardera av pinot noir och pinot meunier.

Att detta är en annan dryck än övriga viner som serveras på SAS flygningar markeras inledningsvis av att man får dricka i riktiga glas istället för plastglas. Väl i glaset spritter det av små fina bubblor. Just idag förstärks den guldgula färgen av solljuset så att det fullkomligt strålar och man nästan blir bländad. Vid första sniffen möts man av en tydlig citrusdoft, som följs av grågröna päron, äpplen, mandel och hasselnötter. I munnen en torr och rejält syradriven men ändå balanserad skumpa med smak av grapefrukt, päron, nötter och en lång grusig/dammig mineralisk avslutning.

Det funkar utmärkt till laxen, och lika bra till den avslutande ostbiten med fikonmarmelad. Det står helt klart att den ”blå etiketten” är SAS-flygens mesta Easy Drinking. Men vem hade trott något annat än att champagne skulle ta hem Easy Drinking-titeln, särskilt när den ackompanjeras av strålande sol?

/ FM

Eco Drinking

Lördag kväll och på middagsbordet en boeuf bourguignon baserad på hjort. Ekologiskt kött kräver ekologisk dryck. Och med tanke på rättens ursprung är det läge att poppa en flaska med burgundiskt ursprung. Vilken tur att jag (på inrådan av Tryffelsvinet) inhandlat ett sexpack ekobourgogne.

2008 Domaine Trapet Marsannay är ett ekologiskt, ja till och med biodynamiskt vin från Marsannay, en by i den allra nordligaste delen av Côte de Nuits, alldeles utanför Dijon. Jean och Jean-Louis Trapet och deras Domaine Trapet Père & Fils har funnits på plats sedan 1979, för att återupptäcka (och återuppväcka) vinodling och vinmakning som pågått i byn sedan 600-talet.

Vinet är klart och ljust rött, med en viss dragning åt de blå hållet i kanterna. Efter en dryg timmes luftning sniffar vi på en mycket angenäm doft av hemkokt jordgubbssylt, uppblandad med doftminnen av sommarens utflykt med kaffe och kanelbullar i blåbärsskogen. Såväl jordgubbar som blåbär gör sig påminda i munnen. De samsas nu med ännu fler bär – hallon och lingon. De senare bidrar med en frisk syrlighet, som balanseras fint av frukten och en viss kryddighet. Eftersmaken är lång och mycket elegant, med väl integrerade tanniner. Mums, det här riktigt gott, och godare lär det bli av några års lagring. Den beskedliga alkoholhalten (12,5 %) bidrar också till vinets direkta Easy Drinking-karaktär. Det här är ett vin man vill ha mer av.

Och avslutningsvis, vem var det som sa att ekologiska viner inte håller hög kvalitet? Fram för mer eco drinking!

/ FM

2 x lurad

Förra veckan föreslog Easy Drinker TB en fredagslunch med en gemensam gammal vän. Självklart hänger man på. Väl framme på restaurangen informeras vi om att de andra i sällskapet kommit. Hmm, de andra...? Det skulle ju bara vara en annan. Vi närmar oss bordet och där sitter... Easy Drinker TF och Easy Drinker MG. Vad nu då? Lurad! Men vilken glad överraskning.

Väl till bords smakar det gott med en bouef bourgignon. Efter ett tag börjar det smusslas och fram kommer en presentförpackning från SB innehållande en flaska vardera av 2007 Le Cèdre och 2005 Château Lagrezette Cru d'Exception. Två viner från Cot/Cahors baserade på malbec. Till en nybliven trebarnspappa, som visat ett ökat intresse för viner från sydvästra Frankrike! Åhh vilken trevlig lunch. Rapport kommer vad det lider. (Den senare av gåvorna mår enligt jourhavande vingeek på R44 bäst att vila rätt många år.)

Några timmar senare fredagsmiddag. Fläsk med svampsås (svart trumpetsvamp såklart) och mandelpotatis hade beställts. Och så något gott att dricka. Hmm, det får bli pinot noir från nya världen. Dels en gammal favorit från BS, dels en nyhet som höjdes till skyarna av Allt om Mat strax före jul förra året.

2007 Clos Henri Pinot Noir från Marlborough i Nya Zeeland är precis som jag minns den sen sist. Kraftigt bärfruktig av hallon, jordgubb och björnbär. Soja, svamp och multnade löv, samt en distinkt pepprighet. Inte helt olik den flygande häst som TF tog med till ED:s röda blindprovning i oktober 2010 och som han även drack till nyår.

2008 Calera Pinot Noir från Central Coast, Kalifornien, var däremot en besvikelse. Allt om Mat beskrev den som "fint sammansatt, kryddigt och lite floralt med frisk syra, fin bärlik frukt och ett uns ek". Själv fann jag den tunn och alltför syrlig, utan nämnvärd fruktighet. Visst kan man ana lite hallon, men nej tack. Fynd? nej, Inte prisvärt! Nu blev jag lurad för andra gången samma dag.

/ FM

Pinottrippel i elfte timmen

Förra årets sista huvudrätt, anka med sauternessås och tillbehör, fick sköljas ned av tre olika typer av pinot noir-viner.

1997 Morey-Saint-Denis, känd från mötet med en burgundisk gryta för en ungefär en månad sedan, 2007 Pegasus Bay, som tidigare dykt upp som blindpava med Easy Drinkers, och nykomlingen i gänget, 2008 Camille Giroud Beaune Les Cent Vignes Premier Cru.

En ålderman, en utsocknes och en yngling.

Åldermannen från Côte de Nuits visade omgående att gammal är äldst. Åter var svampen, undervegetationen och sojan närvarande i såväl smak som doft – under hela middagen dessutom. Kanske var ankan ett bättre val till -97 MSD? Nya Zeeländaren, den glänste med sin kraftfulla frukt men fick ändå stå tillbaka för de båda Côte d’Or-vinerna. För med en minsta möjliga marginal, tog vinet från Côte de Beaune, med sin kraftfulla örtighet i doft och sköna hallontoner i smak, något oväntat hem kvällens pinotmatch. Å andra sidan hade -08 Giroud luftats under 6 timmar innan servering, vilket knappast var till vinets nackdel.

Summa summarum - tre väldigt bra viner. Ett värdigt slut på (rödvins)året!

Gott nytt år!

/ TF

ED QT

I går kväll fick Easy Drinkers besök från sydligare breddgrader. EJ hade hörsammat inbjudan till lite Easy Drinking Quality Time en tisdagkväll. Vi andra såg med spänning fram emot vad han skulle ha plockat med sig från familjens vinodlingar i Frankrike.

Det blev en 2007 Clos des Amandiers Pinot Gris från La Cave des Vignerons de Pfaffenheim i Alsace, som doftade och smakade honung och mogna päron. Vi hittade även våt lovikavante à la Chenin Blanc. Denna moderna skapelse, med betydligt lägre sötma än vad som är brukligt i Alsace, passar nog bättre till asiatisk mat än till choucroute - den alsaciska nationalrätten.

En stadig måltid som kräver friskt vitt vin

Det andra glaset innehöll 2008 Meyer-Näkel Spätburgunder Blauschiefer från Ahr i Tyskland. TF hade låtit lufta halva flaskan i tolv timmar. Andra halvan var förflyttad till en nyproducerad emergency bottle som också bjöds för en jämförelse. Luftningen filade av de mest eteriska dofterna och spetsiga smakerna. Det var märkbart vad luftningen betyder för att locka fram de blöta höstlöven. En tydlig pepprighet fick oss att tänka tillbaka på den Blauburgunder som TB tog med till ED:s premiärprovning.

Det tredje glaset innehöll den halva flaska 2008 Querciabella Chianti Classico som FM ställde undan efter måndagmiddag. Vinet hade definitivt vunnit på en natt i skafferiet. Körsbärstonerna hade hittat fram. Fortfarande härligt mjukt med 120-kornstanniner.

Det sista glaset bjöd även det på en Chianti Classico. Och likt helgens chiantiduell stod Barone Ricasoli för motståndet till nämnda Querciabella. MG hade tagit med sig en 2005 Castello di Brolio. Och precis som i nämnda match mellan Querciabella och Colledilà tog baronen hem segern. Han vet minsann hur man gör vin av sangiovese den där baronen. Mörkt, körsbärs- fruktigt och alkoholvarmt med trevliga ektoner och fantastiska tanniner.

Alltsammans ackompanjerades av en salig blandning av new wave, electropunkdisco, bossanova, krakelspektakelsånger, krautrock och annan skön musik från fyra smartphones. Vi saknade dock TB, som fastnat på ARN.

/ FM

Helgens skörd

Lördag

1997 Louis Jadot Morey-Saint-Denis får avgöra valet av rätt för kvällen. Det får bli en Boeuf Bourguignon. XXX har ett intressant recept i hans överraskande välskrivna bok Vinets magi. Och XXX har koll – på receptet i alla fall – det måste ha varit svartvinbärsgelén som fixade biffen, boeuffen. -97an visar denna gång upp tydligare toner av frukt och syra och mindre av den överväldigande svampen än senast.
- Fast visst var där till en början höstfuktig svamp och löv som molmats i mull, säger MG. Och hösten i glaset höll i sig någon timme innan frukten tog över scenen. Hur som helst, vinet var lika moget som boeuffen var välkokad.

Rewind

Väl innanför dörren plockar MG fram en aluminiumklädd blindpava med texten 10-14 grader. Vitt vin, minsann. Det blir en perfekt starter på middagen. Pop säger korken och härliga, smöriga, popcorn poppar fram. Gôtt! Fatlagrad Chardonnay från Côte de Beaune, inget snack. En ceremoniell avtäckning sker och fram träder 2007 Pillot Chassagne-Montrachet.That´s my buddy! 
- Yep! Säger MG, och tror TF tog den med ledning av flaskhalsfolien. Vitt vin från bröderna Pillot, det snävar in områdesalternativen rätt bra. (Och nu vet jag att du har (minst) en 08:a i garderoben!) I jämförelse med andra druckna FCCB/N (Fatlagrad Charrdo från Côte de Beaune/Nuits) måste detta kommunvin från C-M dock sägas vara friskt och lätt som en sommarbris. Det kanske inte står upp mot annan mat än lite lätt tilltugg i någon större grad, men som vintermiddagsaperitif eller sällskapsvin i bersån med vita molntussar på en hög, blå himmel ovan sig är det givet. Easy life - easy drinking!

Forward

MSD är tömd och det är dags att hitta något annat kul som även överraskar. En 2006 Gulfi Nerojbleo? MG blir till sig, ständigt på jakt efter nya druvupptäckter. Nero d’Avola från Sicilien – varför inte? Det här känns igen tycker vi båda. Lite sydfranskt, kanske till och med sydvästfranskt i tonen? Lakrits, massor av kryddor, intensiv attack av torkad frukt. Lite amaronelikt, fast ändå inte. MG hittar fat, men jag fattar inte hur. Hur som helst, välgjort!
- Ja, det var en helt annan Nero d`Avola än det muskelpacke jag drack i Salerno i höstas, säger MG, och minns att kyparen faktiskt var lite dragen när han absolut skulle peka ut riktningen till Sicilien över båtarna i hamnen. Lite elegantare men fortfarande kraftfullt, lite mer eget. Det finns referenser till nämnda områden utan att ändå bli som något vin från dessa. Det måste vara vulkanaska från Etna det är fråga om, kan inte tänka mig annat. Och det krävdes ju också närmast en Vulcanus från underjorden för att rå på några av de ostar TF bjöd på! 

Söndag

Julgodistillverkning och släktmiddag. En spaghettata al ragù och till det två italienare som jag spetsat in mig på. 2004 Copertino Rosso och 2007 Poliziano Vino Nobile di Montepulciano. Den senare nästan tre gånger så dyr som apuliensaren. Cantina Sociale Copertino gör sitt röda vin av druvan negroamaro till 95%. Mycket bra med skön mognad (kan jämföras med ovan nämnda MSD i detta avseende). Läder, stall och tobak – härligt! Polizianon är både yngre och försiktigare, men tar upp kampen som kvällens padrone med sin mjukt sköna körsbärslika sangiovese.

Släktens favorit? Dött lopp.

/ TF + MG

Easy Drinkers blindprovar fyra röda

2010 10 20 - Blindprovning på Järntorget
400 gram hamburgare - extra allt - från restaurang Järnet som tilltugg.

Vin nr 1 från TB:
2007 Domaine Leon Barral Jadis
Domaine Leon Barral
Faugères, Frankrike
50% Carignan, 40% Jadis och 10% Grenache.

Vin nr 2 från TF:

2007 Pegasus Bay Pinot Noir

Pegasus Bay

Waipara, Nya Zeeland.

100% Pinot Noir

Vin nr 3 från F:

2005 Morgadio da Calçada Grande Escolha

Niepoort

Douro, Portugal

100% Touriga Franca

Vin nr 4 från MG:
2006 Un Jour (länken hänvisar till 2005)
Le Clos d'un Jour
Cahours, Frankrike
100% Cot (Malbec)

Extra smakprov från MG:
2005 Collepiano
Arnaldo Caprai
Sagrantino di Montefalco, Italien
100% Sagrantino

/ TF (sekr)

Easy Drinkers go Sideways

2010 10 01 - Sidewaysprovning på Järntorget
Easy Drinkers gillar amerikansk mat. Men kommer Easy Drinkers även att gilla amerikanskt vin?
Vi låter oss guidas av Miles och Jack till Santa Barbara, California. "No fucking Merlot" gäller och fyra Pinot Noirer testas öppet.

Först ut från F:
2008 Brewer-Clifton Sta. Rita Hills Pinot Noir
Brewer-Clifton
Santa Barbara, USA
100% Pinot Noir

Därefter från MG:
2008 Ojai Santa Barbara County Pinot Noir
The Ojai Vineyard
Santa Barbara, USA
100% Pinot Noir

Vin nr 3 från TF:
2008 Melville Estate Pinot Noir
Melville
Santa Barbara, USA
100% Pinot Noir

Sista vinet från TB:
2007 Walter Hansel Russian River Valley Pinot Noir
Walter Hansel
Russian River Valley, USA (inte Santa Barbara - men nära)
100% Pinot Noir.

Well, vad tyckte då Easy Drinkers om kvartetten?
Typiskt amerikanskt kanske - svulstigt och fylligt.
Men trevligt. Nice!

/ TF (sekr)

Premiär för lite Easy Drinking

2010 04 09 – Blindprovning på Järntorget

Fyra easy drinkers från spridda delar av stan samlas för lite easy drinking.

Att vi är Easy Drinkers och inte några vanliga easy drinkers visar sig först efter några trevande försök utan spottkopp men med Atlas över världens viner i knät och Le Nez du Vin under näsan. Noteringar som gott, fylligt och jättegott plitas omväxlande ner på bordsservetterna.

Lyckligtvis protokollförs inget.

Ett halvår senare hörs mer självsäkra kommentarer såsom bittermandel, gräs och björnbär. När doft av hifi-butik och tanniner med korn 80 kombinerat med sörplande munsluftning som inte längre känns pinsam inser vi alla att det är dags för bloggen. Vi har nått den högsta nivån för alla vingeeks med cred (tror vi) och känner oss fylld av självförtroende att dela med oss av våra erfarenheter till en lika intresserad omvärld (hoppas vi). Trots mer eller mindre medvetna minnesluckor har vi lyckats memorera vinerna från våra första provningar. Här kommer den allra första.

TF:

2007 Crozes-Hermitage Domaine de Lises

Maxime Graillot

100% Syrah

Crozes-Hermitage, Frankrike

FM:

2006 Hermitage Farconnet

JL Chave

100% Syrah

Hermitage, Frankrike

MG:

2007 Pommard

100% Pinot Noir

Albert Bichot

Pommard, Côte de Beaune, Frankrike

TB:

2006 Schloss Gobelsburg Pinot Noir Alte Haide

100% Blauburgunder (Pinot Noir)

Schloss Gobelsburg

Kamptal, Österrike

/ TF (sekr)