Butler, Butler, ständigt denne Butler...

Carl Butler inspirerar åter till nya bruna bjudningar.
Senast handlade det om champinjonindränkt oxfilé/toast. Denna gång en lika brun långpanna i form av Butlers lammlåda.

Endast åtta steg krävs för att fullända denna sjuttiotalsrätt. Gott såklart, vem kunde vänta sig något annat?

Den näst sista flaskan av Viniks Ekovinlåda Vinter får sätta korken till tillsammans med en annan ekologisk frifräsare från Cobières. Prestigelös battle förvisso - men en vinnare ska utses.

2008 Chateau Pech-Latt från Corbières är först ut. Färgen är mörk, riktigt mörk. Genomskinlig, så där kusligt totalfiltrerad. Ungefär som tungt vatten, genomskinligheten påminner om kärnkraftverkskylvatten. Så klart är det. Första sniffen är allt annat än bra. Pelargon? Läge att vaska? Nä, den får vila några timmar och till slut blir släpper blomdoften och blir istället lite lingonsyrlig med mörk röd frukt. Smaken är smal och har en (för) tydlig syra. Den smakar saft av svarta vinbär. Sydfranska örter och pyttelite lakrits finns där. Lättdrucket är det.

2008 Mas des Chimères från Coteaux du Languedoc från Ekovinlådan Vinter tar över totalt. Briljerar. Ett körsbärsfärgat, grumligt vin med vattnig kant och medeldjup färg sätter Pech-Latt på plats. En doft av hallon, mandel, björnbär, vulk och gummi med skönt saftig smak tillsammans med lätta, ivriga, oförargerliga tanniner indikerar att detta är kvällens easy drinking. Vinet har en lättsam syra, men är samtidigt ganska fyllig med lång eftersmak.

Vinerna har ungefär samma sammansättning med Syrah, Grenache, Mourvèdre och Carignan. Ändå är de så olika. Pech-Latt är lätt och saftig, Mas des Chimères är fyllig och komplex. Tvivelsutan är den senare den bättre.

Och Butler - han regerar!

/ TF

Vilket avslut, vilken inledning, vilken försmak...

Förra (vin)året bjöd på många oförglömliga stunder, såväl på "egen" hand som i sällskap med och regi av fellow Easy Drinkers. Liksom vi - ED alltså - inte poängsätter vin, gör vi inte heller några listor. Att kora förra årets mesta Easy Drinking är ogörligt. Allt är situationsberoende. Dessutom har vi vid våra gemensamma övningar avslöjat våra skiftande preferenser. Någon gillar svett, någon annan gillar HiFi-butik. Ibland är lakrits gott, ibland är det vedervärdigt.

Även om det ibland finns viss oenighet, så finns det även enighet inom ED. Till exempel när vi köpte en julklapp (eller snarare två julklappar) till oss själva. Att själv punga ut med närmare två lax för en flaska jäst druvmust tål inte min plånbok, så jag själv fick hålla tillgodo med "snikvarianterna", eller småsystrarna kanske man ska säga. ED-TF och ED-MG dansade med tre franska ungmöer för inte så länge sedan.

Som av en händelse passade det utmärkt att prova lillasyster från Domaine du Pegau på årets femte dag. Efter julhelg och nyårshelg men fortsatt ledighet, eftersom familjen nyligen utökats med ytterligare en lillasyster(!!!), fanns det många skäl att inleda det nya vinåret på ett värdigt sätt. Vinterns sjuttielfte viltgryta - faktiskt en av de bättre - fick sällskap på middagsbordet av en flaska 2007 Domaine du Pegau Cuvée Réservée.

En första sniff... Wow, vilken doft! Som en cykeltur längs små, varma och smågrusiga asfaltsvägar en sensommardag i Sydfrankrike, ömsom genom lavendelfält, ömsom genom skogar av pinje och tall med kryddgården i vägkanten. Mörklila plommon hittar jag också. I munnen växer vinet, ett, två, tre snäpp, eller ännu mer? Den mörka frukten hänger kvar, liksom örtkryddigheten, asfalten (tjära) och gruset. Men jag hittar även jordgubbar, hallon, peppar, lakrits, kåda och en hel hink med svamp, soja och lite fuktiga löv. Vinet är gjort av 80% grenache, 17% syrah och resten mourvèdre, men då jag hittade svampen började jag tänka på mogen pinot noir från Nya Zeeland. Syran och tanninerna (båda väl avvägda) avslöjar dock att så inte är fallet. Vinet avslutar med en lång, lite salt eftersmak.

Det här är så långt man kan komma från de onyanserade och tokstarka sjörövarviner från Châteauneuf du Pape (se även här för "avskräckande" exempel) man kan komma, men ändå vara kvar i appelationen och i samma årgång. Det enda som kommer i närheten av de 07:or från C9dP som jag drack förra året, faktiskt inte så längt efter, är 2007 Domaine de Villeneuve Vieilles Vignes. FV har skrivit om det senare, och jag instämmer i deras bedömning. Men för att avsluta. Om Cuvée Réservée är "snikversionen" från Domaine du Pegau, så bådar detta gott inför en Easy Drinkers kommande övningar, då Da Capon ska poppas.

/ FM

Ekovin till vildsvin

För att undvika sjörövarvin till vildsvinet tog vi båten nedströms Rhônefloden och styrde ut på Medelhavet. Vi höll styrbord och ankrade efter en sådär 80 sjömil strax utanför Perpignan, vid foten av Pyrenéerna, och började vandra uppför kullarna i jakt på något ekologiskt och biodynamiskt att dricka till den stek som tillagats av det tidigare så håriga djuret.

Den första flaskan var var signerad Laurent de Besombes Singla och Domaine Singla i Roussillon. 2008 Domaine Singla Passe Temps innehåller huvudsakligen grenache, men har blandats ut med lite syrah. Det doftar underbart av hallon, lakrits, örter, lite tobak och stall (eller var det svinstia?). I munnen är det varmt och fruktpackat, men utan störande alkoholstyrka. "Buteljerat solsken" som Vinik skrivit på följesedelsn till Ekovinlådans vinteredition 2010. Bra syra, lite sälta och lagom strävhet i gommen. Mums.

Buteljerat solsken

Den andra flaskan fick vi efter en lång vandring norrut. Först utför, sedan uppför. Till slut kom vi fram till byn Lenthéric i Faugères, Languedoc. Från Domaine Leon Barral fick vi med oss en flaska 2007 Domaine Leon Barral Cuvée Valinière, som är gjord på mourvèdre och en näve syrah. Det doftar lila frukt och lila blommor men också en gnutta lakrits och örter. I munnen smakar det fruktigt, men också mineralrikt. Tanninerna är väluppfostrade och vinet avslutar med en låååång eftersmak som liksom aldrig vill ta slut. Barrals Cuvée Valinière har en helt annan karaktär än Cuvée Jadis som ED testade i en blind rödvinsprovning i oktober 2010.

Biodynamisk elegans

Båda vinerna är bra. Den förra lite tuffare och mindre elegant än den senare. Att avgöra vilken som är kvällens Easy Drinking är inte lätt. Jag tror att det lutar åt Passe Temps, som trots allt kostar långt mindre än hälften så mycket som Valinièren - 160 pix från vinik (via SB:s privatimport) att jämföra med 387 pix.

/ FM

Sjörövarvin till ett vildsvin

Avspänd, med en inbjudande doft av kött, kryddor och jord. Lite försiktig, men ändå tydlig. Smaken däremot, den mullrar fram som en ångvält. Att Sjörövar-Fabbe puffar på sin lakritspipa känner jag vid nästa sipp, men inte vid sniffen, för där finns nämligen bara tobaken. Lite underligt kan tyckas. Fabbe är stark och luktar alkohol. Eftersmaken är lååång och riktigt bra, bättre än den direkt-i-munnen.

Nä, nu får du vila din gamle sjörövare säger jag släpper ner honom i karaffen. Många skidlöparkilometer senare och när vildsvinet väl landat på tallrikarna kommer han fram igen. Eller inte. Var är han undrar jag och gästerna. Vet inte om det är min Decanter det är något knasigt med men ganska ofta tappar unga viner oväntat i kraft när de får skvalpa några timmar däri. I glasen har vi nu en avsevärt tamare sjöman, en matros som saknar Fabbes tjocka buk. Istället en rätt smal Jocke med kniven men inte utan självförtroende (som synes nedan).

C9dP till vänster i bild.

2007 Bosquet des Papes Cuvée Tradition från C9dP har bra med kryddor men för lite rondör. I alla fall till kvällens rätt. Rätt eller fel – vi fortsätter på samma tema för att förvirra sällskapet. En 2005 Le Cigare Volant från världens skönaste vinnörd – Randall Grahm från Boony Doon Vineyard – luftas snabbt och plockas fram blint. Det här är ju samma sak fast bättre säger en, och fylligare tillägger en annan. Balanserat påstår jag. Kryddorna, örterna och köttet är där men inte alkoholen som tur är. 13,5% får man väl anse vara lågt i sammanhanget. Läskande gott med bra syra. I like it!

Nu är vi igång och till Cheddarn plockas en 2007 La Bastide Blanche fram. Det sydfranska artilleriet levererar ett understöd till osten som heter duga. Mörkröda körsbär, kött (igen) och bläck. Fransoserna bjussar på hög alkohol som vanligt i södern, hela 15%, och hade inte C9dParn hela 15,5%? Det här vinet är mycket mer tanninrikt än tidigare sjöbusar, kanske korn 80?

Nu lugnar vi ner oss med något sött föreslår jag när fruktsalladen dukas fram och varför inte lite frizzante? Åter på min gata får 2009 Nivole, baserat på Moscato från Piemonte, avsluta middagen. Istället för smågodis, för det är det nämligen fullt av i flaskan.

/ TF