Vilket avslut, vilken inledning, vilken försmak...

Förra (vin)året bjöd på många oförglömliga stunder, såväl på "egen" hand som i sällskap med och regi av fellow Easy Drinkers. Liksom vi - ED alltså - inte poängsätter vin, gör vi inte heller några listor. Att kora förra årets mesta Easy Drinking är ogörligt. Allt är situationsberoende. Dessutom har vi vid våra gemensamma övningar avslöjat våra skiftande preferenser. Någon gillar svett, någon annan gillar HiFi-butik. Ibland är lakrits gott, ibland är det vedervärdigt.

Även om det ibland finns viss oenighet, så finns det även enighet inom ED. Till exempel när vi köpte en julklapp (eller snarare två julklappar) till oss själva. Att själv punga ut med närmare två lax för en flaska jäst druvmust tål inte min plånbok, så jag själv fick hålla tillgodo med "snikvarianterna", eller småsystrarna kanske man ska säga. ED-TF och ED-MG dansade med tre franska ungmöer för inte så länge sedan.

Som av en händelse passade det utmärkt att prova lillasyster från Domaine du Pegau på årets femte dag. Efter julhelg och nyårshelg men fortsatt ledighet, eftersom familjen nyligen utökats med ytterligare en lillasyster(!!!), fanns det många skäl att inleda det nya vinåret på ett värdigt sätt. Vinterns sjuttielfte viltgryta - faktiskt en av de bättre - fick sällskap på middagsbordet av en flaska 2007 Domaine du Pegau Cuvée Réservée.

En första sniff... Wow, vilken doft! Som en cykeltur längs små, varma och smågrusiga asfaltsvägar en sensommardag i Sydfrankrike, ömsom genom lavendelfält, ömsom genom skogar av pinje och tall med kryddgården i vägkanten. Mörklila plommon hittar jag också. I munnen växer vinet, ett, två, tre snäpp, eller ännu mer? Den mörka frukten hänger kvar, liksom örtkryddigheten, asfalten (tjära) och gruset. Men jag hittar även jordgubbar, hallon, peppar, lakrits, kåda och en hel hink med svamp, soja och lite fuktiga löv. Vinet är gjort av 80% grenache, 17% syrah och resten mourvèdre, men då jag hittade svampen började jag tänka på mogen pinot noir från Nya Zeeland. Syran och tanninerna (båda väl avvägda) avslöjar dock att så inte är fallet. Vinet avslutar med en lång, lite salt eftersmak.

Det här är så långt man kan komma från de onyanserade och tokstarka sjörövarviner från Châteauneuf du Pape (se även här för "avskräckande" exempel) man kan komma, men ändå vara kvar i appelationen och i samma årgång. Det enda som kommer i närheten av de 07:or från C9dP som jag drack förra året, faktiskt inte så längt efter, är 2007 Domaine de Villeneuve Vieilles Vignes. FV har skrivit om det senare, och jag instämmer i deras bedömning. Men för att avsluta. Om Cuvée Réservée är "snikversionen" från Domaine du Pegau, så bådar detta gott inför en Easy Drinkers kommande övningar, då Da Capon ska poppas.

/ FM