En hedning att gräva ner igen

2007 Château Bouscassé Vielles Vignes med 95% tannat och 5% cabernet franc är vinet för fredagkvällens vuxenmys framför brasan. Bouscassé, låter inte det som en gammal hövding från keltiskt heden tid? En släkting till Boudicca kanske? Och trots – eller kanske tack vare – sin ungdom är detta vin som en torr gammal kelt-mumie från en tom och fyndlös ekkista. Inte mycket att plundra här inte. Det här vinet var väl just inget speciellt, säger frun och förser sig med lite mer sauternes och saffranspannkaka istället. Jahaja, tänker jag när jag tankar över halva flaskan i en småflaska. Fall på eget grepp, nyfikenheten på det här vinet slår tillbaka, Jag skulle dragit fram ett säkert kort istället.

I färgen är vinet mörkt, mörkt rött med mörklila nyanser som dock gömmer sig väl i det ogenomskinliga och lite skitiga vinet. En inledningsvis väldigt fruktig, dov doft med en del tobak, svarta vinbär och säkerligen en del annat som min lätt förkylda näsa inte uppfattar. Efter ett par timmars luft domineras doften helt av fatvanilj och eklakrits. I smaken ganska intetsägande – snål med den mörka frukten, en svävande syra som inte helt sitter ihop med övriga komponenter, extremt torr och ett abrupt avslut med medelgrovt sandiga, mycket torra tanniner som sätter stopp för alla försök att känna nån annan eftersmak.

Den här madiranske lokalhövdingen, kommen från gamla kätterska områden i Sydfrankrike och med en etikett fulsnygg som vore den designad av Den Onde själv, är en riktig snåljåp och förtjänar att grävas ner igen tills han kommer på bättre tankar och ekkistan har ruttnat lite. Men till hans fördel ska sägas att han fick stå för hela showen helt ensam - all ost var redan uppäten. Nästa gång jag gräver upp den här hedningen får jag allt bjuda honom på lite mat så kanske han släpper till lite mer.

/ MG