Spansk garnacha och garnacha-tempranilloblandningar är väl inte precis något jag hoppat högt för under årens lopp. I varje fall inte i de nu namnglömda billigare varianter man intagit i ungdomligt oskuldsfull aningslöshet. Men Easy Drinker-TF har ju nyligen undersökt hoppfaktorn i bl.a. en pava billigaste garnachapang och funnit en del potential i den. Och en garnachablandning från Priorat har ju tidigare visat en helt annan karaktär än det flabbiga garnachabladder jag bekantat mig med tidigare.
Så det är med tillförsikt kvällens lammstek kompletteras med en 2008 Serras del Priorat. Med 65% garnacha, 20% mazuelo och 15% cabernet sauvignon kan man kanske också vänta sig lite rock’n’roll i glaset. Efter gårdagskvällens vinelände p.g.a. allt för stor nyfikenhet på allt för unga sydvästfranska flaskor behövs det verkligen. Och rakt alkotung, ärligt rödsaftig vinrockenroll bjuder Serras också på. Inga dunkelt mörkmulliga, jordiga hemligheter eller syrasirliga framtidsgåtor här inte, utan allt hälls i glaset i ett tajt, väl sammansatt och välkryddat paket och man tänker: ja, detta är nu, detta är ju klart next-level jämfört med tidigare.
Det är som att tidigare ha sprungit med korkskruven längs en arkadspelskorridor utan slut och boom-bang-blastat drivor med billig, vaniljmjukkletig rioja och spansk garnacha till höger och vänster så korkarna bara flyger. Kickat flaskor så glassplittret bara skvätter i glasåtervinningen. På slutet en intressant, på gläntstående dörr att rycka upp – Yeeaaah! En oändlig sal fylld med Campos de Luz Garnacha-flaskor! Enligt rapport kan de ge Big Bang med enbart svagt motstånd. Här kan man ju lätt bomba med plånboken och blasta mängder med flaskor med liten ansträngning! Men så tänker man shit, här kan man inte stanna och bli fast i en smet med garnachagore, utan slänger igen dörren och skyndar vidare i korridoren, allt till ett soundtrack av eeeeh, Macarena…
 |
| Hmm, kan det vara riesling...Blue Nun, kanske? Beware of the monster! |
Redan vid karafferingen på seneftermiddagen andades vinet läckert kurvig rödfruktig njutning här och nu - there is no tomorrow - och vid lammsteksmiddagen tyckte sexåringen att vinet doftade som farmors godaste rödvinbärssaft (den av fullmogna bär) blandat med lakrits. De första sipparna gav också, lite förvånande, en mjuk och rund rödbärssaftig dryck, men maten (ungsrostad lammstek, dito vilökspotatis och sparris, caesardressing) kickade snabbt och med precision vinet dit det skulle med lite mer fräs i dropparna. Under resten av måltiden bjöds ett välbalanserat vin med alkohol och läskande syror läckert integrerade, och med en slank men ändå kurvig kropp som hänger sig åt eldiga och kryddiga krumbukter runt tungan. Milda men ändå påtagliga och faktiskt salivstimulerande tanniner som ligger som en mjuk matta under det hela och som det är gosigt att gå barfota på. F’låt, som det är gosigt att gnugga tungan mot menar jag. Sen hänger det kvar länge och vill inte släppa taget och man vill bara ha mer, mer, mer… Den halvflaska som enligt småbarnsföräldrarutinen fylldes vid karafferingen fick snabbt plockas fram igen, och jag tänkte att detta är gott, detta är min grej, detta är kompensationen för igår, detta är som godaste syrah med allt ett steg till, detta är snabb, rak, ärlig, kroppssprattlande, knytnävs- och muskelspännande, reptilhjärnestimulerande rock för en småbarnspappa en lördagskväll, detta är njutning…
Jag vet att det finns fellow Easy Drinkers därute som sitter på flaskor med Serras och som inte är lika förtjusta – let´s make a deal!
/ MG
