Vinflighter till EU

Som jag rapporterat om tidigare så händer det att jobbet tar en utomlands. Ganska ofta till EU:s huvudstad Bryssel. Så även denna vecka. Upp tidigt som attan för att hinna med fakirflyget från ARN. (Hellre en söndagskväll därhemma än på hotell i Bryssel.) Väl framme i Bryssel visade det sig att även en jobbresa kan utgöra en plattform för vinprovning - och således ett uppslag för ett nytt blogginlägg.

Den första flighten (SK 589) bjöd inget vin. Bara frukost. Yoghurt, müsli, apelsinjuice, te, kaffe och varmt bröd med ost och pastrami. Satt bra eftersom fakirflyget inte ger något utrymme för frukost i hemmet. På sin höjd ett glas juice.

Den andra flighten bjöds vid lunchen. Är det högnivåmöte så är det, och då bjuds det på trerätterslunch med vin. Till förrätten - svärdfiskcarpaccio med honungsvinägrette och grapefrukt - bjöds 2006 Château Le Raz Sauvignon Blanc från Bergerac, som ligger i appelationslöst land en bit uppströms floden Dordogne. Samma flod som f.ö. passerar St-Emilion och andra appelationer i östra Bourdeaux. Aningen blommig doft, men dominerad av nässlor, krusbär och omogna äpplen. Rätt återhållsam syra, behaglig smak av krusbär och äpplen. Tydlig och lång mineralisk sälta i eftersmaken. Inget toppvin, men drickbart. Till varmrätten - grillad kyckling med paj på courgetter - bjöds 2006 Domaine de Mont-Auriol Merlot från Languedoc. Mjukt, aningens plommonfruktigt, gräsigt, och rätt meningslöst.

Den tredje flighten (SK 2590) bjöds på flyget hem från Bryssel och Zaventeem. Eftersom det fortfarande tycks vara vintertidtabell och mötena höll på länge fick jag ta omvägen via Kastrup. Segt. Den danska kabinpersonalen hivade dock glatt fram en kall minimiddag bestående av något slags tomatbaserad grönsaksröra och lättrökt skinka. Till det 2010 Tarapacá Varietal Cabernet Sauvignon från Maipo, Chile. Det doftar av svarta vinbär och blyerts men även plommon, kakao och kryddor. Särskilt efter att vinet nått en lite högre temperatur. Som alltid är vin på flyg iskallt. I munnen tydliga smaker av lila och röda frukter. Choklad, vanilj och kanel hittar jag också.

Efter ett kort stopp på Kastrup och en promenad tvärs över korridoren är jag dödstrött men gör mig redo för den fjärde och sista flighten. SK 1428 är också en sorts fakirflight. Kvällens uppsamlingsheat för alla som varit ute och rest i världen och nu tvingas byta sedan det stora nordiska flygbolaget slutat köra direkt till Stockholm till och från de flesta destinationer utanför Europa. Danskarna är inte att leka med i förhandlingar. Hur som helst. Ännu en minimiddag langas fram - nu av svensk kabinpersonal. Denna gång rostbiff och potatissallad - ni vet så'n där kall geggig. I glaset 2009 Mas Joséphine Côte-du-Rhône från Château Courac i västra delen av Côte-du-Rhône. Denna producent är kanske mer känd för vinet Château Courac Laudun, som uppmärksammades på olika vinbloggar för några år sedan (1, 2). Nåja, 2009 Mas Joséphine är gjort på 50 % syrah, 30 % grenache och 20 % cinsault. Det doftar av mörka bär och kryddor, trots kylan. Efter lite munarbete kommer smakerna fram tydligare. Varmfruktigt, mörkbärigt, lite kryddigt och lakrits.

Sammantaget en lång och utdragen dag. Även en utdragen vinprovning, som delvis skedde på 32 000 fots höjd. Summa summarum så bjöds det bättre viner i luften än på land.
/ FM

Vilket avslut, vilken inledning, vilken försmak...

Förra (vin)året bjöd på många oförglömliga stunder, såväl på "egen" hand som i sällskap med och regi av fellow Easy Drinkers. Liksom vi - ED alltså - inte poängsätter vin, gör vi inte heller några listor. Att kora förra årets mesta Easy Drinking är ogörligt. Allt är situationsberoende. Dessutom har vi vid våra gemensamma övningar avslöjat våra skiftande preferenser. Någon gillar svett, någon annan gillar HiFi-butik. Ibland är lakrits gott, ibland är det vedervärdigt.

Även om det ibland finns viss oenighet, så finns det även enighet inom ED. Till exempel när vi köpte en julklapp (eller snarare två julklappar) till oss själva. Att själv punga ut med närmare två lax för en flaska jäst druvmust tål inte min plånbok, så jag själv fick hålla tillgodo med "snikvarianterna", eller småsystrarna kanske man ska säga. ED-TF och ED-MG dansade med tre franska ungmöer för inte så länge sedan.

Som av en händelse passade det utmärkt att prova lillasyster från Domaine du Pegau på årets femte dag. Efter julhelg och nyårshelg men fortsatt ledighet, eftersom familjen nyligen utökats med ytterligare en lillasyster(!!!), fanns det många skäl att inleda det nya vinåret på ett värdigt sätt. Vinterns sjuttielfte viltgryta - faktiskt en av de bättre - fick sällskap på middagsbordet av en flaska 2007 Domaine du Pegau Cuvée Réservée.

En första sniff... Wow, vilken doft! Som en cykeltur längs små, varma och smågrusiga asfaltsvägar en sensommardag i Sydfrankrike, ömsom genom lavendelfält, ömsom genom skogar av pinje och tall med kryddgården i vägkanten. Mörklila plommon hittar jag också. I munnen växer vinet, ett, två, tre snäpp, eller ännu mer? Den mörka frukten hänger kvar, liksom örtkryddigheten, asfalten (tjära) och gruset. Men jag hittar även jordgubbar, hallon, peppar, lakrits, kåda och en hel hink med svamp, soja och lite fuktiga löv. Vinet är gjort av 80% grenache, 17% syrah och resten mourvèdre, men då jag hittade svampen började jag tänka på mogen pinot noir från Nya Zeeland. Syran och tanninerna (båda väl avvägda) avslöjar dock att så inte är fallet. Vinet avslutar med en lång, lite salt eftersmak.

Det här är så långt man kan komma från de onyanserade och tokstarka sjörövarviner från Châteauneuf du Pape (se även här för "avskräckande" exempel) man kan komma, men ändå vara kvar i appelationen och i samma årgång. Det enda som kommer i närheten av de 07:or från C9dP som jag drack förra året, faktiskt inte så längt efter, är 2007 Domaine de Villeneuve Vieilles Vignes. FV har skrivit om det senare, och jag instämmer i deras bedömning. Men för att avsluta. Om Cuvée Réservée är "snikversionen" från Domaine du Pegau, så bådar detta gott inför en Easy Drinkers kommande övningar, då Da Capon ska poppas.

/ FM

Tunnel till älgen

Det är inte bara jag och V som tycker om älg. Det är ett förträffligt djur, inte minst att koka i rödvin under flera timmar. Men vad dricker man till detta? Jo, något av syrah. Kanske en Côte Rotie, eller en Cornas. En älskare av franska viner skrev om ett av de bästa exemplar av den förra "ingen tunnel här...". Jag har inte poppat någon 2006 Château d'Ampuis än, så jag kan inte avgöra om omdömena stämmer, men det bådar gott. Intressant nog är tunnel en del av namnet i det vin som står precis ovanför i min vinlista: 2006 Domaine du Tunnel från Cornas, signerad Stéphane Robert. 

Vinet är kompakt mörkrött i färgen, nästan lila. Kraftig och komplex men ändå elegant doft av peppar, rök, körsbär, björnbär och lite anis. Smaken åt samma håll, men även örtkryddig och härligt chokladig. Långa balanserade tanniner och underbar syra. Vinet vinner på lång luftning. Uppemot fyra timmar i karaffen. Det passade utmärkt till den rödvinskokta älgen med rotfrukter och svart trumpetsvamp med potatis till. Men den andra flaskan får vila några år till.

/ FM