Klassisk Chiantitrippel från nollsju

Strax efter lunch öppnas flaskorna för att karaffluftas inför kvällens middag. Ett par timmar senare beslutar M att middagen är inställd – febern har slagit till. Gästerna informeras, vinerna vacuumpumpas och jag håller tummarna för att de inte ska oxidera till nästa middagsbjudning. Tre flaskor är knappast något man dricker själv, särskilt när frun är gravid och samtliga emergency bottles är utlånade för vinkunskapsprövning i söderort. Lyckligtvis kommer tillfället snabbt igen. Två dagar senare devacuumfieras flaskorna och några snabba sniffar avgör – all systems go! Ms födelsedag firas med oxfile extra allt, nu oortodoxt kompletterat av tre toscanska -07or.

2007 Fonterutoli Chianti Classico från Marchesi Mazzei har helt klart vunnit på det oväntade uppvaknandet innan den fick somna om och sedan dra sig ett par dagar. 90% sangiovese kompletterat med en blandning av malvasia nera, colorino och merlot fyller glaset med tung, mörk och förförisk doft av körsbär, marsipan och Lingongrova. För ett år sedan var detta vin rätt vasst, men nu är smaken mjuk och behaglig. Riktigt, riktigt bra, och mer eget än storebror, Castello di Fonterutoli. En 2008a måste snabbt inhandlas för jämförande test!

2007 Villa Cafaggio Chianti Classico finns fortfarande i SBs sortiment. Första sniffen indikerade… absolut ingenting! Totalknutet trots luftning i flera dagar. Byte till andra glas hjälper doften på traven och fram kommer kryddigare och örtigare aromer. Lakrits och vitpeppar – är det här Toscana? Lyckligtvis även körsbär, men torkade sådana och endast en handfull. Smaken då? Slank med snäll syra och tama tanniner. Här har vi 100% sangiovese i glasen men vad hjälper det? Tummen ner.

Trippeln avslutas av Barone Ricasolis 2007 Brolio Chianti Classico. Sniffen är bra med sedvanlig körsbärsfrukt en masse som fylls på med dofter från kafferosteri och mörk mörkchoklad. Lite bråkigare än 2005 Castello di Brolio, men det gör mig inget. Brolion är naturligtvis även den sangiovsebaserad men några andra druvor av okänd art kompletterar blenden. Tydligast fatlagring av de tre har den, vilket kanske tar över lite mycket, men syran är å andra sidan frisk.

Den som gillar körsbär, kaffe och choklad bör även klicka här!

/ TF

ED QT

I går kväll fick Easy Drinkers besök från sydligare breddgrader. EJ hade hörsammat inbjudan till lite Easy Drinking Quality Time en tisdagkväll. Vi andra såg med spänning fram emot vad han skulle ha plockat med sig från familjens vinodlingar i Frankrike.

Det blev en 2007 Clos des Amandiers Pinot Gris från La Cave des Vignerons de Pfaffenheim i Alsace, som doftade och smakade honung och mogna päron. Vi hittade även våt lovikavante à la Chenin Blanc. Denna moderna skapelse, med betydligt lägre sötma än vad som är brukligt i Alsace, passar nog bättre till asiatisk mat än till choucroute - den alsaciska nationalrätten.

En stadig måltid som kräver friskt vitt vin

Det andra glaset innehöll 2008 Meyer-Näkel Spätburgunder Blauschiefer från Ahr i Tyskland. TF hade låtit lufta halva flaskan i tolv timmar. Andra halvan var förflyttad till en nyproducerad emergency bottle som också bjöds för en jämförelse. Luftningen filade av de mest eteriska dofterna och spetsiga smakerna. Det var märkbart vad luftningen betyder för att locka fram de blöta höstlöven. En tydlig pepprighet fick oss att tänka tillbaka på den Blauburgunder som TB tog med till ED:s premiärprovning.

Det tredje glaset innehöll den halva flaska 2008 Querciabella Chianti Classico som FM ställde undan efter måndagmiddag. Vinet hade definitivt vunnit på en natt i skafferiet. Körsbärstonerna hade hittat fram. Fortfarande härligt mjukt med 120-kornstanniner.

Det sista glaset bjöd även det på en Chianti Classico. Och likt helgens chiantiduell stod Barone Ricasoli för motståndet till nämnda Querciabella. MG hade tagit med sig en 2005 Castello di Brolio. Och precis som i nämnda match mellan Querciabella och Colledilà tog baronen hem segern. Han vet minsann hur man gör vin av sangiovese den där baronen. Mörkt, körsbärs- fruktigt och alkoholvarmt med trevliga ektoner och fantastiska tanniner.

Alltsammans ackompanjerades av en salig blandning av new wave, electropunkdisco, bossanova, krakelspektakelsånger, krautrock och annan skön musik från fyra smartphones. Vi saknade dock TB, som fastnat på ARN.

/ FM

2 x Chianti Classico

Efter en match face to face mellan två ölflaskor återgår jag till det normala och jämför viner med varandra i två steg. Inspirerad av förra helgens tre blinda från Piemonte och Bourdeaux:n i Bolgheri är vi kvar i Italien. Närmare bestämt i Chianti Classico.

Efter en lång jullunch med TB och andra arbetskamrater var inte aptiten den bästa på fredagkvällen. Det fick bli en enklare middag. Pasta med karljohansvamp och bresaola. Till det poppades en 2007 Colledilà från Barone Ricasoli. En kraftig mörk doft ångar upp ur glaset. Kaffe, choklad, rosmarin, läder och en aning stall. I munnen värmer en rejäl alkoholstyrka som dock inte tar över utan balanseras på ett snyggt sätt av torkade örter, kaffe, körsbär och läder, massor av läder. Det här gillar jag. Kanske lite väl kraftigt till pastan, även om vinet egentligen klarar sig mycket bra på egen hand. Efter en natt i skåpet fick den ackompanjera lördagens lammentrecôte. Det blev en betydligt bättre kombo.

Matchens andra kombattant har fått sangiovesen utspädd med fem procent cabernet sauvignon. Den biodynamiska 2008 Querciabella Chianti Classico från Agricola Querciabella är märkbart lättare än Colledilàn. Lägre alkoholhalt och lite ljusare bär. Hallon snarare än körsbär. Kaffetonerna finns där, liksom örtigheten. Vinet är mycket fruktigare och mer syradrivet, vilket i och för står sig väl mot måndagkvällens spagetti bolognese. Sammantaget tycker jag dock att Colledilàn är ett mer intressant vin. Men det kostar trots allt 319 balubas på SB, att jämföras med 199 balubas för Querciabellan.

/ FM