onsdag, januari 19, 2011

Gambero Rosso

Spegelsalen, Grand Hôtel.

Läge för Easy Drinkers att söka upp nya intressanta viner. Tyvärr var det inte bara MG och jag som gick i samma tankar. En sardin hade häpnat av trängseln, men är man winegeek så får man väl stå ut med sånt här, tänkte vi och gick rakt mot Gaja för en skön start med lite 2006 Gaja Barbaresco och 2004 Gaja Rennina Brunello di Montalcino.

Den sistnämnda fick även avsluta tillställningen och eftersmaken fanns otroligt nog kvar när det var dags för tandborstning och läggdags. Höjdarviner båda två, men det var väl knappast oväntat.

Anteckningsblocken släppte vi snabbt för något utrymme för noteringar fanns knappt. Strax intill Gaja armbågade vi oss fram till Pio Cesare. Deras 2007 Pio Cesare Langhe Nebbiolo upplevdes rätt ointressant i jämförelse med 2004 Pio Cesare Il Bricco Barbaresco, vilken imponerade med både djup och komplexitet. Även 2007 Pio Cesare Fides Barbera d'Alba visade hög kvalitet.


Några mellanlandningar senare hamnade vi hos en trevlig donna från Tolaini. Okänd producent för oss, men vilken positiv överraskning! En klassisk Chianti i 2008 Tolaini Chianti Classico Riserva och två supertoscanare2007 Tolaini Valdisanti Toscana och (kvällens höjdare) 2007 Tolaini Picconero Toscana. Den förstnämnde med 100% Sangiovese, den andra med 75% Cabernet Sauvignon, 20% Sangiovese och 5% Cabernet Franc, och slutligen den sista med 65% Merlot, 30% Cabernet Sauvignon och 5% Petit Verdot. Hur kan Merlot vara så bra? Kanske får revidera min uppfattning... 
Problemet är nu att få tag på fler. SB är knappast att lita på och någon importör finns tydligen inte.


Slutligen Cecchi, som tydligen finns representerat i Sverige, och de hade ett riktigt intressant vin från Umbrien nämligen 2005 Tenuta Alzatura Uno di Otto Sagrantino di Montefalco. De galet kraftiga tanninerna från Collepianon var som bortblåsta och istället fanns där hanterbara, ja faktiskt sköna, tanniner i glaset. Och sanslöst gott var det dessutom!

/ TF

1 kommentar:

  1. Ja det var många sötsliskiga syditalienare, toscanska tanninmonster och en och annan trevlig bekantskap. Tolaini var nog den av de mindre kända producenterna som genomgående höll en skärpa och stringens i sina viner. Och om kvällens Nero d'Avolabaserade viner kan väl i stort sägas: man blir inte direkt över sig.

    SvaraRadera