Postpunk – punköl – ölpunk – postöl

Som gammal forskare i systemanalys och organisationsteori så känns frågan om vilket julöl som är bäst felformulerad och ointressant.” Som man frågar får man svar” liksom. Man måste tänka i flera nivåer: Vad? Hur? Varför? Dessa nivåer kan ju även variera, så att ”Vad?” för mig är ”Varför?” för dig, och ”Vad?” för dig är ”Hur?” för mig. Öl dricker man ju inte bara till jul, och till jul kan man dricka annat öl än julöl. Skit i konventionerna. Den i allt väsentliga och relevanta frågan är väl vilket öl som är bäst. Eller kanske: Vad är öl? Hur är öl? Varför är öl?

De gamla postpunkarna Public Image Ltd. skulle i all enkelhet säga att öl är öl. För dem är ju ett album ett album, en cd en cd, en kassett en kassett, en singel en singel, en mp3 en mp3 och en t-shirt en t-shirt.

 

Lite som Konsums gamla blåvita sortiment, även om de mig veterligen aldrig gjorde någon öl.

Men jag håller inte med. Inte en ölpunkare heller. En massproducerad lager är inte detsamma som punköl. Punköl har beska, massor med beska. Det doftar fläder, aprikos och humle. Det smakar ingefära, toffeekola, grapefrukt, litchi, kiwi, mango och humle. Det är torrt, beskt och gott!

 

Punk IPA – ett öl för postpunkare

I sann postmodernistisk men också systemanalytisk anda har ölpunkarna på BrewDog – skaparna av Punk IPA – gjort allt för att ta reda på vad, hur och varför öl är. Med öl som Tokyo*, Tactical Nuclear Penguin, Sink the Bismarck! och inte minst The End of History flyttar de gränserna och utmanar folks uppfattning av vad öl är och hur det bäst njuts. Vad sägs om eklagrad stout, djupfryst öl, fyrdubbel IPA och världens starkaste belgiska ale – 55 % – paketerad i en trafikdödad och uppstoppad ekorre alternativt hermelin? Ett intressant tema för en kväll med Easy Drinkers. Men man behöver kanske inte gå så långt för att få ett bra öl till julmaten, det finns mer lättillgängliga alternativ från BrewDog på SB. Till och med ett ”julöl”, även om de inte tror på tomten.

/ FM