...sting like a bee!"Så vill jag att en bra Barolo ska agera.
Elegant, men med kraft. Precis som The Greatest själv.
OK. Sekonderna lämnar ringen.
Redan från början visar 2003 Roagna Barolo La Rocca e la Pira upp för lite av både fjärilsflyt och bistick för att jag ska känna mig orolig för en uppercut eller en högerrallare. Jabbar förvisso riktigt bra, men inte tillräckligt för en teknisk knock-out. Trots detta har jag tillräcklig respekt för Roagna. Dels för samma årgångs Pajé, dels för mottot Roagna non cambia. Det blir helt klart fler ronder framöver med Roagna, inget snack om det!
Dag 2.
Vinet luftades visserligen i karaff ett par timmar under gårdagen innan den hamnade i glaset men det var tydligen inte tillräckligt. Så halva innehållet fick snällt vänta ett dygn till. Resultatet blev bättre, men inte tillräckligt. Lite som Paolo Roberto vs Armand Krajnc kanske. Inte helt intressant och inte någon titelmatch i tungvikt direkt. Men, egentligen är det ju som att titta på ungdomsboxning – vinet öppnas ju 15 år för tidigt. Kanske ändå ska lägga ett par i källaren och glömma bort. Eller inte.
Slutligen några tasting notes:
Vallastuga, nagellack och återvinningscentral (containern med all lacknafta och gammal målarfärg).
Syran dominerar över tanninerna.
Önskar det hade varit tvärt om.
Önskar det hade varit tvärt om.
/ TF
