torsdag, december 02, 2010

Förra vinterns bästa tips...

…stod helt klart Easy Drinker TF för: ”Träna längdåkning – fira med starköl, 0,5L/mil”. Kvällens armplågar-teknikträningspass om 7,2 km – ingen fästvalla, bara stakning – torde därför berättiga till en 33-centilitersbira. Hmm, bara 50-centilitersbiror i kylen, men…där står en 33:a Oppigårds Single Hop Ale. Hustrun måste ha köpt. ”Gott öl från Dalarna” står det på flaskan. Dalarna…Vasaloppet! Mora-Nisse! Det här måste vara skidåkarbira minsann. Bara 4,8 volymprocent också. Viktigt att ta det lugnt i början av säsongen.

Det är en mycket ljus ale med en lätt beska som hänger sig kvar i eftersmaken. Läskande, och tål att drickas i stora klunkar. Den här kan gå till både mat och för sig själv. Inget för älskaren av mörk ale, men för mig med min bland vissa bespottade dragning åt ljus lager är det mitt i prick. Helt klart easy drinking!

Nej, nu är det dags att hoppa in i duschen. Sen är det dags att stretcha själen efter skidpasset och dagen. Lite varm xxxxx framför brasan kanske? Det är ju ändå snart jul. Dufvenkrooks Original sägs inte vara riktigt lika söt som xxxxx ofta brukar vara då den enligt uppgift innehåller konjak. Men den är lik förbannat väldigt söt och sockrig, visar det sig. Kanske spetsa med lite extra konjak? En liten Hennessy V.S.O.P., inköpt på en Rigafärja får släppa till.

The unholy alliance

Aj, aj. Konjaken tog över helt. Vad göra nu? Hmm…i skåpet står ju en liten Emergency Bottle med Luigi Righettis Amarone della Valpolicella 2006 som jag inte vet om jag ska hälla ut eller…skulle den kunna…? Äh, vad tusan, i med en skvätt av den! Sås, xxxxx-förstärkning eller vasken, det gör detsamma. Den är rätt fruktig men rätt tunn, och funkade ju för ett tag sedan att blanda fifty-fifty med en halvflaska Tommasi Amarone della Valpolicella Classico 2005, som hade en något för oangenäm bitterhet. Resultatet blev ju bättre än delarna för sig.

Nu börjar det bli svårt att hålla isär vad som är vad. Xxxxx och konjak, xxxxx, konjak och amarone, xxxxx och amarone… Bäst att göra en matris och få ordning på det här. Fram med teskedsmåttet, provningsglas, papper och penna och lite systematik!

Så här utföll försöket (25% = 1 tesked om 5 ml, allt testas rumstempererat):

1) 100% Dufvenkrooks Original:
Påtagligt russinsöt, julkryddig doft. Smaken är söt, rund och fyllig med en liten, liten beska i mitten. Eftersmaken dock helt dominerad av socker och julkrydda. Xxxxx, helt enkelt.

2) 75% Dufvenkrooks Original + 25% Hennessy V.S.O.P.:
Mnja, konjaken tar över i doft och smak. För spritigt helt enkelt. Sötsaftigheten minskade helt klart, men alla julkryddor bara försvann.

3) 50% Dufvenkrooks Original + 25% Hennessy V.S.O.P. + 25% Righettis Amarone:
Nu blev det lite intressantare. Konjaken träder något tillbaka i doften som är minst sagt komplex med slingor av konjak, amaronefrukt, russin och en del julkrydda. Smak: inte så illa, men ganska spritigt. Konjaken dominerar dock allt mindre efterhand.

4) 50% Dufvenkrooks Original + 50% Righettis Amarone:
Nu börjar det likna nåt. Inte lika sött som 1) men med xxxxx-russintoner och julkryddor kvar. Amaronen ger sig dock inte tillkänna i nån större utsträckning, utan det blir som en mindre söt xxxxx. Inte lika sockrig eftersmak.

5) 25% Dufvenkrooks Original + 75% Righettis Amarone:
Nu blev det som en fyllig, russinsöt, julkryddig amarone-xxxxx. Helt klart bäst hittills.

6) 25% Hennessy V.S.O.P. + 75% Righettis Amarone:
Men uuäck! Så illa det smakar. Inte gott på något vis i vare sig doft eller smak! Fy sjutton! Absolut värst hittills.

7) 50% Righettis Amarone + 25% Hennessy V.S.O.P. + 25% Dufvenkrooks OriginalNu blev det en sådan där sammansatt doft igen: konjak, russin, julkryddor och amaronefruktighet om varandra, även om konjaken efter ett tag tar över i doften. Smaken är emellertid inget att längta efter. Rätt spritigt igen, men jämfört med föregående faktiskt drickbart. Eller inte, när jag tänker efter.

Så där ja. Testet är klart. Summa summarum: konjak och amarone går inte ihop, men det funkar att pimpa xxxxx med billig amarone. Men allra bäst funkar att pimpa billig amarone med en skvätt xxxxx. Så nu vet ni det. Bara att värma vinnarblandningen, 25% Dufvenkrooks Original + 75% Righettis Amarone, och slå sig ned i fåtöljen framför brasan. Snart blir det skidåkning igen.

/ MG
The best part of skiing

Torsk på Bdx?

Chief Family Officer uttrycker tydliga krav på fisk till middag innan hon rusar iväg till jobbet.
Det får bli ett fryst torskblock, Uncle Bens och rårivna morötter inser jag efter inventering av kyl och frys.

Under tiden ugnen gör jobbet tar jag tillfället i akt att granska gårdagens skörd på R44. Lite Piemonte, några toscanare, ett gäng Bordeaux och ett par chateauneuffer. Känns bra, men skönast var nog att man inte halkade dit och fick med sig någon årgångsglögg i all hast. Detta otyg till dryck!
Men vänta nu. Bordeaux?

Pulltexen tas fram och halvflaskan 2004 Château Rollan de By Cru Bourgeois får sätta korken till. Kan norrmännen så kan jag!

Vänstra stranden. Médoc.
Nu ska det bli skönt med lite, förlåt, mycket Cab S!
Direkt i glaset är det bra fräs på Bourgeoisen. Tungt artilleri av krutdoft (lite önsketänkande) och pepprighet. Kaffe, lite smågodischoklad, och hästsadel. Bra start! Påminner faktiskt om 2007 Anthem Discovery Pinot Noir som jag drack för en tid sedan, just med sin pepprighet och relativt slanka karaktär. Och slankt, det är även byvinet från Médoc. Faktum är att efter en tids tillvaro i luft (läggning av barn under ca två timmar) försvinner konstigt nog en hel del av trycket i vinet och kvar är endast lite stjälkighet och mjuka tanniner med korn 180. Va falls, tänker jag och googlar upp slottets hemsida. 70% merlot! Suck.

Men jag ger inte upp.
Jakten på en bättre Bdx will be continued.

Dag 2.
Den halvfulla halvflaskan hamnade efter 24 timmars i kuvös slutligen i ett annat typ av glas. Jag gör vad som helst för att väcka upp liket tänker jag när jag fyller över slatten i ett Iittala Essence-glas istället för gårdagens Orrefors Difference Mature-glas. Och vips så händer det grejer minsann! Kärnfrukten som fanns igår, men snabbt försvann, är på plats igen. Krutdoften är där (lite önsketänkande) och nöjt kan jag konstatera att anden finns i glaset - inte i flaskan. Tanninerna är dock fortfarande för mesiga, men syran har lugnat ner sig. Invånarna i Médoc kan andas ut. Vinet får godkänt men that´s it. Avslutningsvis informerar både I och K att vinet doftar pyton.

Boyz, tips för er när ni poppar era flaror:
Drick snabbt - för trycket i vinet är i fritt fall.

/ TF

onsdag, december 01, 2010

The Battle of the Bottles

2010 12 01 09.00 Regeringsgatan 44
Med en coffee to go och långkalsonger på ställer vi oss i kön och huttrar. Temperaturen är mycket låg, någon nämner -18 grader, men det gör inget. Det är ju bara en timme kvar till öppningsdags...

Tomten kom tidigt till Easy Drinkers i år.

Först ut i 2011 års första provning blir

100 Robert Parker-poäng.
Hur kan man på ett bättre sätt starta ett nytt vinår?
Skulle kunna vara med en Champagne i och för sig.
Om man inte heter Robert Parker.
Men vi chansar - på både och!

Därefter är det dags att låta Toscana visa var skåpet ska stå.
Kommer 2007 Ornellaia kunna matcha den syd-rhônska (förväntade) uppvisningen?

Easy Drinkers är spända av förväntningar och utlovar utförliga rapporter om vilken av julklapparna som kammade hem 
The Battle of the Bottles.

/ TF (sekr)

tisdag, november 30, 2010

Tisdagssurprise - with a return to sauternes

Man ska kunna överraska varandra lite då och då även i ett långt äktenskap, sa en vis person jag känner. Och visst blir man lite överraskad när frun ställer sig och gör en ädelost-och-pepparkaks-kaka sent, sent en tisdagkväll? Den ska vila kallt i två timmar, men så länge ids vi inte vänta utan drar fram den redan efter en timme. Fram ur kylen åker också en 2008 Chateau Grillon från Sauternes för att bistå i vakan inför december.

Okej, etiketten var skadad så ni får den här oöppnade 2007:an istället.

Det mest intressanta med vinet är att flaskan stått tredjedelsfylld i kylskåpet i två veckor, men intrycken är precis som när den var nyöppnad. Men annat vore väl inte att vänta. Liksom inte heller all aprikos, honung och apelsinmarmelad som möter. Syran är fortfarande på topp och möter tillsammans med sötman ädelostens sälta bra. Är där inte också lite mandel? Efter att ha nickat till i soffan en stund av sockerchocken är det dags att en gång för alla avsluta denna flaska, nu ska den inte stå i kylen längre och släppa en sipp då och då, nu åker allt i ett:

SKÅL FÖR DECEMBER!

Ja, skål för december. Visst tror vi på tomten?

/ MG

Tunnel till älgen

Det är inte bara jag och V som tycker om älg. Det är ett förträffligt djur, inte minst att koka i rödvin under flera timmar. Men vad dricker man till detta? Jo, något av syrah. Kanske en Côte Rotie, eller en Cornas. En älskare av franska viner skrev om ett av de bästa exemplar av den förra "ingen tunnel här...". Jag har inte poppat någon 2006 Château d'Ampuis än, så jag kan inte avgöra om omdömena stämmer, men det bådar gott. Intressant nog är tunnel en del av namnet i det vin som står precis ovanför i min vinlista: 2006 Domaine du Tunnel från Cornas, signerad Stéphane Robert. 



Vinet är kompakt mörkrött i färgen, nästan lila. Kraftig och komplex men ändå elegant doft av peppar, rök, körsbär, björnbär och lite anis. Smaken åt samma håll, men även örtkryddig och härligt chokladig. Långa balanserade tanniner och underbar syra. Vinet vinner på lång luftning. Uppemot fyra timmar i karaffen. Det passade utmärkt till den rödvinskokta älgen med rotfrukter och svart trumpetsvamp med potatis till. Men den andra flaskan får vila några år till.

/ FM

Cali revisited

Sidewaysprovningen häromsistens hade en slagsida åt en viss Greg Brewer. Både under egen etikett och dold (nåja) bakom Chad Melvilles etikett. Om mannen kan göra fantastiskt vin av pinot noir kanske han kan göra detsamma av chardonnay?

Efter att med våld ha lyckats forcerat den guldfärgade lackförseglingen och poppat flaskan vet jag direkt att svaret är ja! Vinet är kryddigt med doft och smak av syrliga äpplen, gula plommon, grapefrukt, valnöt och tydlig mineralton. En snabb skymt av Bassett’s vingummin och något som påminner om när man rör ned avorioriset i den smörsmälta löken då kocken lagar risotto milanese. Till och med något svampaktigt som får en att tänka på en mogen burgundisk pinot noir. Lång härlig eftersmak med perfekt syra.


2008 Brewer-Clifton Santa Rita Hills Chardonnay

Ja, mannen kan. Det här är mycket bra, men omisskännligt amerikanskt. Lite mer av allt. Balanserat om än inte lika finstämt som en fransos. C ya.

/ FM

Neddragna gardiner hos markisen, men ett litet ljus i mörkret

Ibland tar jobbet en till andra länder. Senast till det södra grannlandet Danmark. Julskyltning och dejlige tilbud i butikerna kan locka i den köpenhamnska novembersnålblåsten. På Magasin, det stora varuhuset vid Kongens Nytorv, hade de bunkrat upp med fransk och italiensk druvjuice bland alla delikatesser. Efter en rundvandring bestämde jag mig för en improviserad Piemonteprovning regisserad Barolos egen markis – Marchesi di Barolo. Mest för att de stod där framför näsan. Tre druvor från två appellationer.

Den första flaskan innehåller en mörk, klar purpurröd dryck som vid en första sniff chockar med brödjäst. Denna överraskning försvinner snabbt och det börjar dofta mycket bättre. Röda bär (körsbär, vinbär, till och med jordgubbe) och efterhand lite bittermandel. De röda bären hänger kvar i munnen. Efter några timmar i glaset träder lite gröna toner fram. Långa, tydliga men extremt sidenaktiga tanniner (vi snackar kornstorlek 320 på sin höjd) dröjer kvar och avslutas med en rejäl syra. Ett mycket lättdrucket vin med karaktär. Passade utmärkt till lammfärsbiffarna med fetaost. Riktigt bra för priset (99,50 DKK). Ska bli intressant att pröva de andra flaskorna.


2008 Marchesi di Barolo Dolcetto d’Alba

Om den första flaskan gav mersmak och lovade gott inför fortsättningen måste jag erkänna att det blev platt fall. Den första sniffen på den andra flaskan gav återigen en överraskning. Oj, vem f-n har tappat vaniljsocker i fatet? Luftning gör susen för att förinta vaniljdoften – tack och lov – och fram träder plommon, lavendel och körsbär. Det tar sig tror man, men se det gör det inte. Väl i munnen känns en mycket lätt grön ton, men det finns inte mycket frukt kvar. Lite tanniner, lite syra, men inget mer. Går nog att dryga ut glöggen med så här i adventstider. Klok av eftertanke borde man nog ha varnats av priset (99,50 DKK).


2007 Marchesi di Barolo Barbera d’Alba

Sist ut något som skulle kunna gå få upp mungiporna igen. Kanske en aning tidigt, men jag måste ju fullborda testet. Klart rubinröd dryck. Fjäderlätt doft av mörk frukt, stall och tobak. Mycket smakrikt, hög syra och tydliga tanniner (kornstorlek 80). Nu snackar vi rustik nebbiolo. Efter någon timme har dock mycket av frukten försvunnit. Ska det verkligen gå så fort, när vinet egentligen är ungt? Dricker jag verkligen samma vin som Wine Spectators gav 91 p förra sommaren? Var det fel på min flaska, eller försöker man prångla ut en sämre laddning på den danska marknaden så här inför jul? Priset är ju sänkt ganska rejält. 179 DKK istället för normala 249 DKK. Vinet får stå en stund och invänta maten. På egen hand klarar det sig inte, men till en krämig risotto milanese kommer det bättre till sin rätt. Fast jag hade hellre druckit en bra barolo.


2005 Marchesi di Barolo Barolo Antiche Cantine

Sammanfattningsvis så vann dolcetton en promenadseger. Vem hade trott det?

Men ser man på. En liten provskätt två dygn senare och några grader kallare har såväl doft som smak förändrats i Barberan. En mer örtig doft och framförallt en mycket tydligare bärfruktighet. Några pinnhål upp, men ändå långt från de bättre Barberorna. Bäst att nämna att Barolon inte förbättrats ett dugg. Tvärtom. Det var surt sandpapper i flytande form. Skärpning Markisen!

/ FM