Ovan molnen skiner solen, del 2

Ännu ett internationellt uppdrag, ännu en flygresa, ännu en vinprovning. Denna söndageftermiddag skiner solen för fullt ovan molnen och den kallrökta laxen väntar på något att sköljas ned med. Efter att ha provat röda och vita viner har turen kommit till champagnen, närmare bestämt NV Nicolas Feuillatte Blue Label Brut, som består av 1/5 chardonnay och 2/5 vardera av pinot noir och pinot meunier.

Att detta är en annan dryck än övriga viner som serveras på SAS flygningar markeras inledningsvis av att man får dricka i riktiga glas istället för plastglas. Väl i glaset spritter det av små fina bubblor. Just idag förstärks den guldgula färgen av solljuset så att det fullkomligt strålar och man nästan blir bländad. Vid första sniffen möts man av en tydlig citrusdoft, som följs av grågröna päron, äpplen, mandel och hasselnötter. I munnen en torr och rejält syradriven men ändå balanserad skumpa med smak av grapefrukt, päron, nötter och en lång grusig/dammig mineralisk avslutning.

Det funkar utmärkt till laxen, och lika bra till den avslutande ostbiten med fikonmarmelad. Det står helt klart att den ”blå etiketten” är SAS-flygens mesta Easy Drinking. Men vem hade trott något annat än att champagne skulle ta hem Easy Drinking-titeln, särskilt när den ackompanjeras av strålande sol?

/ FM

BOB - billigt och bra

Om Crozes-Hermitage är lingonsaft så är väl Cabernet Sauvignon i så fall svartvinbärssaft?

Robert Parkers egna märke

Sagt och gjort! Domaine Laguerres 2006 Altitude 540 innehåller 100% Cabernet Sauvignon och får förväntansfullt bli kvällens försökskanin i forskningens tjänst. Visst, faten finns där med ceder som tydligaste association, men är obetydliga i jämförelse med armén av alla svartvinbär på marsch över Pyrenéerna. En helt annan grej än bärlösa 2007 La Tour de By skulle man kunna säga om man är road av understatements. Syran är mycket framträdande och lyfter saften till något extraordinärt, långt över BOBs vanliga svartvinbärssaft. För det här är riktigt bra - ingen BIB direkt, utan ett praktexemplar av vad kungen av druvor kan åstadkomma. Att det sen är eko tycker väl alla (utom möjligtvis BGK) är positivt. Och jag undrar om även farbror Bob gillar så här bra saft?

M menar dock att vinet är rätt menlöst, vilket förvånar mig lite. Å andra sidan sniffar hon ur ett Iittalaglas och jag ur ett Matureglas, fråga mig inte varför. Vid kollationeringen bekräftades min tes - svenska glas är bättre än finska.

Sve - Fin 1-0

Även ED-FM har druckit vinet. Mer ur vilket glas?

/ TF

Eco Drinking

Lördag kväll och på middagsbordet en boeuf bourguignon baserad på hjort. Ekologiskt kött kräver ekologisk dryck. Och med tanke på rättens ursprung är det läge att poppa en flaska med burgundiskt ursprung. Vilken tur att jag (på inrådan av Tryffelsvinet) inhandlat ett sexpack ekobourgogne.

2008 Domaine Trapet Marsannay är ett ekologiskt, ja till och med biodynamiskt vin från Marsannay, en by i den allra nordligaste delen av Côte de Nuits, alldeles utanför Dijon. Jean och Jean-Louis Trapet och deras Domaine Trapet Père & Fils har funnits på plats sedan 1979, för att återupptäcka (och återuppväcka) vinodling och vinmakning som pågått i byn sedan 600-talet.

Vinet är klart och ljust rött, med en viss dragning åt de blå hållet i kanterna. Efter en dryg timmes luftning sniffar vi på en mycket angenäm doft av hemkokt jordgubbssylt, uppblandad med doftminnen av sommarens utflykt med kaffe och kanelbullar i blåbärsskogen. Såväl jordgubbar som blåbär gör sig påminda i munnen. De samsas nu med ännu fler bär – hallon och lingon. De senare bidrar med en frisk syrlighet, som balanseras fint av frukten och en viss kryddighet. Eftersmaken är lång och mycket elegant, med väl integrerade tanniner. Mums, det här riktigt gott, och godare lär det bli av några års lagring. Den beskedliga alkoholhalten (12,5 %) bidrar också till vinets direkta Easy Drinking-karaktär. Det här är ett vin man vill ha mer av.

Och avslutningsvis, vem var det som sa att ekologiska viner inte håller hög kvalitet? Fram för mer eco drinking!

/ FM

10 000-metersklubben

Jakten på flygplansvinernas innersta väsen gick vidare igår. Denna gång på flyget mellan Stockholm och Oslo, och tillbaka. Allt avklarat på en och samma dag. Äntligen(?) en chans att testa något annat vitt flygplansvin än 2009 Villa Anitan.

Inget vin på morgonflyget, däremot på hemresan. Den norska och lite barska flygvärdinnan hivade fram en kartong med mat – bulgursallad med pepprig laxbit. Till det valde jag en kvartsflaska 2009 Réserve Speciale Chardonnay, signerad Gérard Bertrand, som nog är mer känd för viner som Château l’Hospitalet och Cigalus. Detta sydfranska vin, klassat som Vin de Pays d'Oc, har en vitgul färg och doftar inledningsvis fruktig av citron och citronblommor, följt av äpplen och päron och en aning ylle. I munnen en behaglig, torr och aningen fruktig smak, med viss mineralkänsla. Lite åt chablishållet.  

Undrar hur det står sig i jämförelse med Michel Laroches ”L” Chardonnay VdP d'Oc från samma år? Ett vin som ingick i Munskänkarnas praktiska 3-betygsprov häromsistens, och gav FV-T viss mersmak. Det torde ligga i ungefär samma prisklass, kanske lite dyrare, men det finns inte på SB eller i BS.

Det här är definitivt bättre, och mer Easy Drinking än Villa Anitan, det andra vita vin som SAS erbjuder sina resenärer.
Hursomhelst är det inte lika exklusivt som vitvinerna i affärsklass på Air Frances långdistansflygningar, något man fått pris för. Där får man bland annat Cigalus Blanc (som går loss på 299 pix per helflaska i BS).

Så avslutningsvis till frågan om flygplansvinernas innersta väsen. I senaste numret av SAS-magasinet Scanorama informerar man under rubriken The 10 000 meter wine club om att det är en ny vinsäsong på SAS-flygen. Man anger stolt att man tagit hjälp av Oz Clarke för att välja lämpliga viner. Bland de nya vinerna nämns, föga förvånande, Villa Anitan och Tarapaca Cabernet Sauvignon, som jag skrivit om här och här. Av större betydelse är dock följande skrivning:

Much of a wine's subtlety is lost at a height of 10 000 meters because the air onboard is dry and the palate needs moist air to function perfectly. So the wines onboard need to have quite a pronounced bouquet.

Pang på med frukten på en gång alltså. Och det stämmer. De två röda viner och de två vita viner jag provat på SAS är alla rätt fruktstinna i doften, även om de tappar en del efter ett tag. Men vad gör det. Flaskorna är så små att det bara är att beställa in en till.

/ FM

Hur mycket Easy Drinking är 100 RP-poäng?

Med en tokhöjning av insatsen, i form av 2007 Domaine du Pegau Cuvée Da Capo, så fick undertecknad hedersuppdraget att rapportera från 2011 års första samkväm. Fyra förväntansfulla fyrar sammanstrålade kvällen 4 februari på gammal vanlig plats, denna gång för att uppleva 100 Robert Parker - poäng. Jaja, det här med poäng får man väl ta med en nypa salt men spänningen var ändå stor, hur mycket Easy Drinking är egentligen 100 p?

I förhandssnacket var vi inne på att låta Da Capon sjunga i ensamt majestät. Till slut blev det helt tvärtom.

Värden, ED-TF, som vanligt generös bjussade på diverse slattar från avdragsgill förfest bl.a.: 2007 Domaine Santa Duc Cuvée Tradition, 2004 Finca el Puig, 2008 Château de la Negly La Falaise, 2005 Gaja Barolo Dagromis. Vi högg direkt på de sista dropparna Dagromis, hyllat februari-släpp. Smakade lika bra som Rieslingens ärkettyska etikett såg ut (tyvärr ingen slatt kvar där). Sannerligen inga dåliga slattar men svårt att fokusera på något annat än flaskan med rödsvart etikett vi alla kommit för. Lite billigt utseende men respektingivande och ond på något vis.



ED-FM hivade så upp en 2007 Domaine du Pegau Cuvée Reservée och ett oväntat besök i form av Brewdog Abstrakt 04. Dessutom 2008 Deidesheimer Herrgottsacker Riesling som fördrink. ED-MG favoritlakritsrem 2007 Mas de Boislauzon utgjorde det fjärde hjulet under huvudvagnen.

2007 Domaine du Pegau Cuvée Da Capo åkte i glasen utan karaffering. Lite knuten från början men öppnade sig gradvis under kvällen men vinet kunde nog vunnit på ännu längre luftning. Blod och hängmörat kött var första associationer, sedan kom tång, örter, lösningsmedel, billigt fuskbilläder, grönstjälkighet och kaffe. I munnen otroligt tät och varm med mycket lång eftersmak. Lakrits men inte så mycket frukt. Bra tanniner. Ett alltigenom imponerande vin, som en seriös dramatenpjäs, tjocka, tunga, mörka sammetsgardiner som fladdrar av inbillade damer i rörelse bakom. Ett vin utan skratt men tungt, mycket tungt, som ett spegelblankt hav eller Sagan om ringen. Åtminstone jag inbillade mig att jag utan tvivel skulle känna igen vinet om jag fick prova det igen. Tyvärr hade vi inget klaviatur på plats för att som hyllning spela Miniature for Pegau, därmot lite TP light om de 13 druvsorterna i Chateauneuf-de-Pape.

Det var intressant att jämföra Da Capon med 2007 Domaine du Pegau Cuvée Reservée inte minst eftersom man får fyra flaskor för samma pris. Visst var det skillnad, och ED-FM lyckades med ett blindprov skilja flaskorna åt. Smaken något mjukare och inte lika fyllig men väldigt lik Da Capon. Superbra m.a.o. och tänker man överhuvudtaget i termer av pris kontra kvalitet (BK fanclub) så är valet mellan de två lätt. 

De båda seriösa super-Pegauerna, ackompanjerade av en allt längre och åtminstone för vissa ED mycket angenäma lakritsrem ur flaskan med 2007 Mas de Boislauzon, inspirerade helt logiskt till engagerade samhällsdiskussioner framåt småtimmarna, med inbillade fladdrande sammetsdraperier i bakgrunden. Så slutsats måste ändå bli: 100p är nog trots allt inte Easy Drinking. 

TB

2005 Gaja Barolo Dagromis

2005 Gaja Barolo Dagromis sätter standarden inför kvällens provning. Lika mörk som etiketten är vinet i sniffen. Dofter av kvalitetskörsbär, ettriga nypon och nagelborttagningsmedel (eller var det nagellack?) glider in genom näsborren och biter sig fast där. Länge, länge.

Vidare har vi hästsadel, mintchoklad och rosor. Helt ok!

Smaken fyller upp så det räcker och blir över. Jösses, vilket fylligt men ändå lättdrucket vin! Visst, det har loads of tannins, men de tar aldrig över, precis som syran.

Någon som tycker det låter intressant?

/ TF

Mot högre höjder

Igår var det kalas. Äldsta dottern fyllde år och det var släktmiddag. Redan vid unga år sätts ribban högt och det bjöds efter uttryckliga önskemål från festföremålet på hjortstek. Denna gång preparerad som tjälknul.

Som aperitif bjöds 2007 Domaine Les Hautes Terres Crémant de Limoux Extra Brut. Gilles Azam på Domaine Les Hautes Terres i bergen nära Carcassonne har gjort ett ljusgult bubbelvin av chardonnay, chenin blanc och mauzac som ingick i Ekovinlådans vinteredition 2010. Vinet är inte så fruktigt, men mineralrikt och framförallt mycket torrt. Åh, vad jag gillar snustorrt bubbel.

Till huvudrätten två olika viner. Egentligen hade jag tänkt hålla mig till Ekovinlådans utbud, men eftersom det bara finns en flaska av varje vin i lådan, och de två rödvinsflaskor som fanns kvar var av helt olika karaktär valde jag en annan strategi. Det fick bli druvornas konung för hela slanten - 100 % Cabernet Sauvignon - dessutom höghöjdsodlade (nåja runt 500-600 m.ö.h.) år 2006 båda två - dock i olika världsdelar. 2006 Altitude 540 från Domaine Laguerre i sydfranska Roussillon öppnar med extremt tydlig doft av svarta vinbär, följt av lite tobak, choklad och ceder. I munnen ringlar vinbär, choklad och kaffe runt. Tanninerna är tydliga men mycket mjuka. 2006 Thelema Cabernet Sauvignon från Thelema Mountain Vineyards i Stellenbosch är klart annorlunda. Inga svarta vinbär i öppningen, men massor av mint och mörk choklad. Detta följs av... plåster! Sist kom bären. I munnen kommer vinbären fram tydligare, tillsammans med kakao, kaffe och för sydafrikanska viner karaktäristisk rökighet. Tanninerna är lite tydligare här.

Båda vinerna passade utmärkt till hjorten. Den lite mer eleganta framtoningen gör dock fransosen till kvällens ED. Förresten, jag undrar om inte ekovinlådan är vinterns Easy Drinking. Attans vilka viner Nik hittar åt oss.

/ FM