Glasklart – klart att glasen avgör!

När fellow Easy Drinkers av olika anledningar väljer att avböja min spontaninbjudan till BlixtBYOB gäller det att snabbt ställa om till rådande situation. Att poppa fyra flaskor själv låter sig inte göras, istället får innehållet ur en flaska presentera sig i fyra, nej faktiskt fem olika typer av glas. Jag har ju gång på gång överraskats av ett glas överlägsenhet gentemot ett annat, ibland även med omvänt resultat.

En av mina nya favoriter, 2008 Domaine Singla Passe Temps, korkas upp och via karaff portioneras vätskan ut i respektive glas. Tasting notes lämnar jag därhän eftersom de redan finns noterade annorstädes.

Vinet, #1, #2, #3, #4...

Från vänster i bild har vi först själva vinet, därefter Orrefors Difference Primeur, följt av samma serie fast istället Mature. Sedan kommer Orrefors Merlot Rödvin och slutligen Iittala Essence Rödvin.

Visst ja! Jag fick ju med mig ett standardiserat vinprovarglas från Gambero Rosso-tillställningen senast, hur nu det gick till. Det är hursomhelst ett Riedelglas av ISO-snitt och får naturligtvis även den sin rättmätiga plats i laguppställningen.

...och slutligen #5.

Först ut är vinglas #1 – Orrefors Difference Primeur. Glaset genererar en mycket tydlig doft som upplevs både kompakt och tät samt bidrar med en varmt fruktig karaktär. Smaken i glaset är behaglig och relativt mjuk. Frukten kommer fram bra.

Vinglas #2 – Orrefors Difference Mature bidrar med en svagare doft än vad Primeuren kunde åstadkomma och alkoholen lyser igenom något, kanske lite för mycket. Vad gäller smaken så är den både mörkare, kryddigare och fylligare än i Primeuren.

Även vinglas #3 - Orrefors Merlot Rödvin väljer att liksom Mature hålla igen på mängden doftextrakt, men ger ett balanserat intryck i näsan. Trean gör att syrligheten blir mer framträdande men smaken tappar också lite kropp jämfört med de övriga. Frukten flödar dock ohämmat.

Vinglas #4 – Iittala Essence Rödvin bjussar på en stjälkighet som inte finns i de övriga glasen. Övriga dofter är satt på sparlåga. Här tar smaken igen allt som glaset förlorat i doft. Den är rejält fruktig och bra men kanske trots allt lite endimensionell.

Ur vinglas #5 – Riedel kommer en relativt svag doft men där ändå frukten är det som är mest framträdande. Det österrikiska glaset gör att smaken blir mjuk och balanserad, men kanske också lite blyg. En antydan till sälta eller mineral tillkommer lite oväntat.

Så – vilket av vinglasen ger då bäst helhetsintryck? Vilket glas vill man luta sig tillbaka med i soffan för att se slutet av hyrfilmen An Education, nominerad till tre Oscar av för mig oförklarliga skäl?

Ja, #1 har bäst doft och en bra smak. Vice versa gäller för #2. #3 är för neutral för att göra vinet rättvisa och #4 var nog det svagaste kortet doftmässigt men överraskade positivt i smakhänseende. #5 var det glas som gav mest olik smak i förhållande till de övriga, vilket överraskade med tanke på att det ska vara ett så kallat "vinprovarglas".

Konklusionen blir att ett grenachebaserat vin från Roussillon anno 2008 gör sig bäst i vinglas #1.

/ TF